ABSURDITETER Att frikostiga bidrag och en generell kravlöshet är två av de enskilt viktigaste faktorer som spelar in när man väljer vilket land man önskar ”fly” till torde väl vid detta laget vara självklart. På annat sätt kan man knappast förklara den oerhörda popularitet som Sverige uppvisar när frågan ställs till vilket land man helst vill flytta.
Just detta ärende illustrerar på ett tydligt sätt hur man hos vissa kategorier människor anser just bidrag i alla dess former är något som man ovillkorligen skall ha, om det så skall krävas överklagningar in absurdum.
Ärendet gäller Saadia Adnani, född 1959-07-27. I juni 1998 reste hennes dåvarande make till sitt hemland Algeriet med deras två gemensamma barn. Han återvände inte med barnen som avtalats och hon polisanmälde honom för egenmäktighet med barn. Barnen var under tiden de vistades i Algeriet fortfarande folkbokförda i Sverige.
Vidare hade de under många år kvar sina platser i de klasser i Vällingbyskolan i vilka de gick vid tiden för bortförandet. Under perioden 1999-2006 befann sig alltså barnen i Algeriet, offer för brottet egenmäktighet med barn. Men det hindrade inte Saadia Adnani från att när barnen återkommit till Sverige ansöka om att få ut retroaktivt barnbidrag för de två barnen för åren de alltså vistats i Algeriet.
Försäkringskassan avslog begäran och ärendet överklagades till länsrätten. Där gjorde man samma bedömning och även den instansen avslog begäran om retroaktivt barnbidrag för åren 1999-2006. Men Saadia Adnani lät sig inte nöjas med det beskedet. En ny vända överklagning påbörjades, denna gång i kammarrätten.
Där avkunnades 2010-08-16 så det slutgiltiga och egentligen självklara domslutet att Saadia Adnani inte hade rätt till retroaktivt barnbidrag. Vad denna vända inom svenskt rättsväsende kostat skattebetalarna får vi väl sannolikt aldrig reda på…
Kammarrätten i Stockholm mål 5265-09
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar