Nätverk mot politisk korrekthet: INSÄNDARE: Rasismen inom den svenska skolan

SKOLAN. Rasismen, eller ska man kanske kalla den för den politiskt korrekta rasismen, är idag större än någonsin inom den svenska skolan. Och det är inte den "rasism" som vänstern gärna talar vitt och brett om utan den uppenbara svenskfientligheten där svenska ungdomar ofta förbjuds att visa samhörighet med det egna landet överhuvudtaget.

Denna form av rasism tar idag plats på framförallt högstadium och gymnasieskolor runt om i vårt land. Det är allt ifrån att svenska ungdomar nekas att bära kläder med anknytning till Sverige, ex. Sverigetröjor, man förbjuds att sjunga nationalsången och precis som i det övriga samhället verkar det ofta som om invandrarungdomar är värda mer och deras intressen sätts ofta i första rummet. Svenska ungdomar får helt enkelt stryka på foten för mångkulturens utbredning.

Får man visa att man är svensk?

Det har alltså gått så långt att man reagerar och tar fram rasiststämpeln på något så oskyldigt som att bära en Sverigetröja, och skulle det dessutom vara så "illa" att en elev skulle synas med en sådan på sig på ett skolfoto, ja då plockas censuren fram i form av Photoshop där man enkelt suddar bort motivet på tröjan. Sådana rasistiska inslag ska ju inte få publiceras i en skolkatalog! Många höjer säkert på ögonbrynen och anser att jag är fel ute när jag påstår detta, men faktum är att jag upplevt det själv under min egen skolgång där dels en tröja med motivet av Tre Kronor censurerades bort från ett skolfoto och skolungdomarna förbjöds att bära liknande kläder under skoltid. Skulle det bli känt att någon råkade ha Sveriges nationalsång eller annan nationalistisk musik i t.ex. sin mobiltelefon så ställde lärare och rektorer gärna till ett mindre helvete för denna person.

För att ytterligare ta hyckleriet ett steg längre så är det inom den svenska skolan nuförtiden ofta förekommande att man (precis som i det politiskt korrekta samhället) tar invandrarungdomarnas parti, oavsett vad. Konflikter mellan olika personer uppstår med jämna mellanrum, var man än befinner sig, så även i skolan. Skulle en etnisk svensk elev och en elev med invandrarbakgrund hamna i någon form av konflikt med varandra i en svensk skola så vågar jag påstå att man på dom flesta skolor skulle köra huvudet i sanden och enbart ta invandrarungdomens parti, oavsett hur situationen ser ut – det blir så mycket bekvämare då. Exempel på detta har vi kunnat läsa om tidigare, ja inte i PK-gammelmedia, men här på Politiskt Inkorrekt. Här finns en artikel som behandlar ämnet.

Ett levande exempel

Jag tänker nu dra ett exempel från min egen skoltid, så ni får se att jag vet vad jag talar om. När jag gick på högstadiet så var den allmänna ordningen på skolan som jag beskrivit ovan, dvs. att allt som relaterade till Sverige och kärlek till fosterland var strängt förbjudet. Tröjor med Sverigemotiv och/eller texter som "Sverige mitt fädernesland" bannlystes och dom som bar dessa fick en rasist-stämpel i pannan.

Ungefär vid mitten av min högstadietid så fanns det ett "gäng" som man valde att kalla det på skolan som bar sådana tröjor och mer än gärna utryckte sin kärlek för fosterlandet. "Gänget" bestod av både svenska ungdomar och ungdomar med invandrarbakgrund, och förutom att uppvisa ett nationalistiskt tänkande och en stor fosterlandskärlek gjorde man inte mycket väsen av sig.

Men detta ansågs av skolans ledning samt ett stort antal lärare som helt oacceptabelt, detta skulle helt enkelt förbjudas och tystas ner. Det blev dock problematiskt eftersom det inte bara var etniska svenskar utan även invandrare som visade upp detta "oacceptabla beteende", därför kunde man ju inte kollektivt bestraffa hela gruppen utan tvingades rikta in sig på ett mindre antal elever som hängdes ut som "rasister", "problembarn", "odemokratiska" och allt vad man kunde komma på.

Tittade åt andra hållet

Det fanns under samma tid ett annat gäng på skolan, ett mer extremt sådant där dom flesta medlemmarna var väldigt öppna med sina kommunistiska ideologier och sina medlemskap i AFA. Detta gäng bestod till större delen av svenskar med det fanns även ett antal invandrare. Dessa individer såg möjligheten att haka på skolledningens offensiv mot dem nationalistiska ungdomarna och en massiv hatkampanj inleddes.

Det var allt ifrån öppen smutskastning där andra elever och lärare på skolan fick veta om dessa "rasister" att dem skulle motarbetas och tystas ner på alla tänkbara plan. "Rasisterna" fick utstå mobbning från såväl kommunist-gänget, andra elever och även lärare. Ord som "rassejävlar", "jävla svennar" samt hotelser och andra former av trakasserier blev vardagsmat. Även fysiska påhopp från kommunisterna förekom.

Detta såg dock skolledningen inte som något problem trots att dom utsatta eleverna samt deras föräldrar gjorde vad dom kunde för att få ett slut på eländet. Man valde istället att informera föräldrarna till dessa "rasister" att deras barn var mycket "problematiska" och ett "störande moment" på skolan.

Stod upp mot förtrycket

När ingen hjälp fanns att få valde istället dessa utsatta ungdomar att själva stå upp mot skolans förtryck, något som skulle stå dem mycket dyrt. Lokal media kopplades in, man skrev om "rasismen på skolan" och en längre snyft-artikel publicerades där anhöriga till en av invandrarungdomarna i kommunist-gänget (som dessutom vid tiden för dessa händelser var medlem i AFA) talade ut om hur "förtryckt" han var och hur illa "rasisterna" behandlade honom.

Artikeln fanns även att läsa på tidningens hemsida där det haglade in upprörda kommentarer från moraliska medborgare som inte hade den minsta aning om den verkliga situationen. Tilläggas bör väl också att det kom många kommentarer från personer som faktiskt visste hur läget låg till, men dessa raderades eller publicerades aldrig, av "okänd" anledning.

Politisk förföljelse?

Detta fick skolledningen att gå i taket och förtrycket mot nationalisterna ökade. Man började nu granska allt dessa ungdomar företog sig, både i skolan och privat via deras användare på olika internet-communitys (politisk förföljelse?) Deras skolarbeten granskades noga, man kunde inte förbjuda, men var väldigt kritiska till fördjupningsarbeten om fornnordisk mytologi och gamla svenska kungar.

Det gick så långt att ett par av dessa elever, kort efter att en artikel publicerats i tidningen, blev inkallade till något som liknande ett korsförhör. Två lärare förhörde en elev åt gången och anklagade dessa för att vara "rasister" utan att eleverna hade en rimlig chans att försvara sig mot dessa påhopp. Vid minst ett tillfälle hotade man också med att ge en elev underkänt i samhällsorienterade ämnen med orsak att "har man såna grundsyner som du har så kan man inte få godkänt i dom samhällsorienterade ämnena".

Hotade med myndigheter

Man hotade även med att koppla in dom sociala myndigheterna och vissa tveksamma polisanmälningar gjordes av skolledningen där man anmälde eleverna för påstådda fall av "misshandel", "olaga hot" och "hets mot folkgrupp". Att kommunistgänget öppet trakasserade dessa elever både fysiskt och psykiskt valde man att se mellan fingrarna på och dom tilläts att härja fritt med sitt odemokratiska beteende.

Trots detta vägrade dom utsatta eleverna och deras anhöriga vika sig för förtrycket utan fortsatte kämpa och efter en längre tid av trakasserier och hyckleri rann det hela ut i sanden. Ungdomarna kunde nu andas ut och gå vidare i sina liv även om detta givetvis påverkade dem längre fram ur olika synpunkter. Alla dessa elever klarade grundskolan utan problem – bortsett från trakasserierna givetvis.

Detta delger jag nu dels för att förmedla den sanning i fallet jag beskrev som sedan länge mörklagts och sopats under mattan, men framförallt för att visa den verklighet och dom förhållanden som råder i många svenska skolor idag.

Är det verkligen såhär det ska se ut?
Ska det få gå till på detta vis i en demokrati?
Ska man verkligen särbehandlas utifrån etniska olikheter?
Är vi inte alla lika mycket värda, oavsett vad?

(Jag har efter en tids övervägande beslutat att inte gå ut med namnet på skolan som beskrevs eller vart den finns – med hänsyn till dom personer som figurerar i texten)

Sidney Sawyer