Med sedvanlig hänsynslöshet angrep Israel häromdagen en båt på väg att bryta det embargo som israelerna påtvingat Gaza. Som vanligt numera fylldes snart den vita världens tidningsspalter av moraliserande smörja från upprörda världsförbättare utan minsta koll på verkligheten. Med stor enighet fördömdes den förvisso rasistiska judiska staten. Samtidigt fylldes Västs gator av blodtörstiga, självcentrerade arabiska mobbar utan hyfs. (Tveklöst flyktingar och ensamkommande flyktingbarn hela högen…) Tänk, sa en inre röst, om vår egen överlevnad stod oss lika kär.
På den angripna båten fanns en egendomlig blandning av svenska antisvenska vänsterkvasiintellektuella och palestinsk-mohammedanska nationalist-jihadister. Behöver jag ens påtala hur mycken västlig tankeförvirring som ligger bakom detta osmakliga faktum? Och hur litet västlig självbevarelsedrift? Palestinska nationalister stöds av svenskar som hatar både Sverige, svenska nationalister och svenskhet i största allmänhet. Palestinska nationalister tar f ö gärna emot denna sorts stöd, och skiter blankt i Sveriges och svenskarnas öde, när de inte rentav utnyttjar Sverige för sina syften – vilket de ofta och gärna gör. Trots Sveriges mångåriga, naiva stöd för Palestina.
Detsamma gäller islamisterna. De stöds som regel av svenska ateister och kulturradikala som aldrig väjer för något påhopp på kristendomen eller det naturgivna. Och det stödet tar islamisterna tacksamt emot. Pedofilprofetens lärjungar är aldrig sena att liera sig med extremvänstern, utnyttja Europas självhat, klaga på européernas påstådda rasism och ”islamofobi” eller åberopa mänskliga rättigheter de inte tror på, samtidigt som de förtrycker och t o m dödar kristna i muslimska länder. Ja, allt oftare förtrycker de oss, européer, i Europa. Slutmålet är f ö att islamisera och arabisera det Europa, som varit naivt nog att ta emot dem som gäster. Hederskultur utan heder, tänker man…
Det finns enkelt uttryckt ingen möjlig reciprocitet i vårt umgänge med Mellanösterns våldsamma folkslag. Ingen möjlig reciprocitet med muslimer och t ex palestiner. (Eller för den delen med israeler, kan jag tillägga, och därmed slipper jag kanske prettoidentitära, islomofila ”nationellas” kommentarer.) Det man ger dem, det tar de. Utan tvekan. Utan tacksamhet. Utan sympati. Utan ömsesidighet. Universalistiskt pladder om mänskliga rättigheter (eller för den delen om etnopluralism) uppfattar de som svaghet. (Och nog är universalistiska föreställningar tramsiga.) De ser till sina egna klaniska, egoistiska intressen, och inget därutöver. Klanen går före allt, t o m grundläggande anständighet.
Ett sista exempel. Turkiets Erdogan fördömer Israel, får jag veta. Till den europeiska kaviarvänsterns förtjusning. Erdogan som alltså verkar för Europas turkifiering och islamisering. Erdogan som liknat minareterna i Europa vid bajonetter. Erdogan som envist förnekar massmordet på armenierna. Erdogan som målmedvetet, hänsynslöst och ensidigt företräder det mongolfolk som invaderade och slaktade Östrom och ödela Östeuropa. Ärkenationalisten och islamisten Erdogan som inte skulle tveka att låta sin flotta anställa en massaker på den som stod i hans väg. Hycklaren Erdogan som nu leker upprört världssamvete. Endast en västlig åsna med skallen full av tomma (men livsfarliga) universalistiska klyschor kan tro att Erdogans upprördhet är annat än klanisk självcentrering och cyniskt skådespel.
Jag skiter blankt i Palestina. Jag skiter blankt i Israel. Om än knappast mer än de skiter i oss. Kristenhetens, Europas och de vita folkens själva överlevnad är hotad. Av bl a den sorts islamister som i dag runtom i världen ”fördömer Israel”, i väntan på att kunna skära av mina och dina barns hals. Låt dem och israelerna slå ihjäl varandra, säger jag.
Arkiverat i:Uncategorized
Ursprungsartikel
Källa: Beska droppar (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar