Man beslutar att åka iväg på en konferens för att diskutera arbetsfrågor. Men man beslutar samtidigt att en av arbetskollegorna (nummer 8) inte får följa med. På konferensen diskuterar man jobbet och passar på att påpeka att nummer 8 har en underlig inställning och att de 7 andra har mycket bättre idéer, därför bör man låtsas att nummer 8 inte existerar.
Och nummer 8 har ingen möjlighet att framföra sina synpunkter eller försvara sig. Jag tror att sådan situation skulle vara ett helt klart fall för Arbetsmiljöverket eller annat myndighet som utreder mobbningsfrågor. Ungefär på samma sätt uppträder de 7 riksdagspartierna samt media som de kontrollerar, inklusive statliga SVT, när de utesluter SD från offentlig debatt.
Samtidigt passar de på att smutskasta och förtala SD från TV-rutan när partiet inte är med. Jag anser att det är mycket oroväckande att Sveriges kanske mäktigaste kvinnor och män uppträder som ett simpelt gäng skolmobbare. Unga som tittar på TV kan se ett fint exempel på hur påhopp, förtal och utfrysning ska gå till.
Ledarskribenter utnyttjar gång på gång sin obegränsade makt för att smutskasta SD. När vi försöker svara med egna insändare åker de i papperskorgEN.
Den engelska biografiförfattarinnan Evelyn Beatrice Hall (pseudonymen S.G. Tallentyre) skrev i sin biografi ”The friends of Voltaire” orden ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem” som en sammanfattning av Voltaires tanker.
Men dessa tankar verkar vara främmande för dagens politiker och ledarskribenter. Man har en stor lust att ställa följande fråga till både moderater, socialdemokrater och diverse "oberoende" journalister när de diskuterar mobbningsproblematiken: "Varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga?"
Oleg Datsishin (SD)
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar