Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

tisdag 29 juni 2010

INSÄNDARE: En dag i sommar-Sverige

TOMELILLA. Datumet är den 27 Juni 2010. Det är privat familjedag med goda vänner på Tosselilla (Tomelilla Sommarland). Det har gått 5-6 år sedan jag var här sist så jag var lite spänd, det var mycket att ”ta igen” så att säga. Vi åkte dit med barn, en annan familj, respektives barn m.fl. och det var väldigt bra stämning.

Vi är där precis när Tosselilla öppnar, kön är lång, men vi har tid på oss. Då börjas det. Lite gruff i periferin två köer bort tillkallar min uppmärksamhet.

”Ey, vi kan väl bara gå in här lite snabbt, va?”

Jodå, tydligen ett mindre gäng kulturberikare som Sverige så väl behöver och som är bättre än alla andra. Är det en slump att det uppmärksammas redan INNAN vi kommit in? Vi har alltså stått i kön 5-10 minuter…

Sedan börjar man undra när man väl kommer in. Är detta södra Skånes nya flyktingförläggning? Det måste jag missat i dagspressen. Tomelilla, som torde ligga relativt öde ”ute på landet”, är fullkomligt översvämmat med slöjor, arabisk musik spelas i mobiltelefoner osv. Och skrikande barn. Alltså både riktiga barn och dessa s.k. ”barn”. För det är inte skrik á la ”jag vill ha glass” utan ”skrik bara för att jag ska höras och få uppmärksamhet”-versionen. Ett sjuhelvetes liv alltså, om språket ursäktas.

Efter detta…tar det ungefär 30 minuter innan ett ”barn” tränger sig före min väninna och hennes dotter till en berg-och-dalbana för småbarn. Det tar cirka 35 minuter innan jag ser ett barn kasta sten mot inhängnade getter. Vilket är underligt för de är ju, vad jag vet, ganska kärleksfulla mot dessa djur i hemländerna…

Efter ca. två timmar står jag uppe vid en liten vattenrushbana. En 10-årig (uppskattningsvis) framtida hjärnkirurg försöker då putta ner ett annat barn för vattenruschbanan. Anledning? Det finns en regel att man ej åker innan personen före kommit ner. Den, till synes skånske, väldigt rödhårige pojken väntar alltså på sin tur vilket inte uppskattades av ”hjärnkirurgen”. Det är väl så med regler och säkerhet.

Han får sig en avhyvling av mig och lugnar omgående ner sig. Till dennes försvar så tror jag att han faktiskt förstod vad jag menade. Kanske vore det att ta i… Alternativet är att han ej var van att en kritvit 85 kilos svensk står och skäller på honom. Efter ca. 4 timmar så motas ett par, till synes, etniskt svenska barn (tonåringar) ner från en enorm hoppkudde av en hop av ”Allah Akhbar!”-raljerande ”ungdomar”.

Då gick vi hem.

Fem-sex år sedan alltså. Känns inte som om jag missat något.

Hela tiden var det något, och tyvärr kunde jag inte riktigt slappna av eftersom jag bara väntade på att en väska skulle fattas om jag tittade bort för länge, lekte med barnen eller handlade en glass till frugan.

Tur iallafall att de minsta i vårt gäng hade det roligt, lyckligt ovetande. Synd bara att verkligheten troligtvis kommer att hinna ifatt dem också en dag. Om inte politiker och media börjar öppna ögonen vill säga. Men det vore väl för mycket begärt…

Thomasson

Tillägg: PI lägger in bilden från Tosseland där man på tre olika språk meddelar att det är förbjudet att bada med kläderna på. Språken är svenska, engelska och arabiska…Lägg dock märke till att undantag från förbudet görs för den s.k. burqinin.




Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)

Inga kommentarer: