Enligt vissa rapporter så är vi alla överlyckliga i landet över den misslyckade immigrationspolitiken. För 2 år sedan var många extremt negativa, 2 år senare är vi tydligen gladare än en unge i ett bollhav på Donken. Vad ska man tro på egentligen numera?
Få vågar tala sanning om detta sociala experiment som gått käpprätt åt helvete. De som lider mest är de som minst kan göra något åt sin situation. De ekonomisk svaga grupperna i förorterna.

Våga ställ dina folkvalda emot väggen, och få dom att ta ansvar för det samhälle dom skapat. Deras pizza och kebabargument är ett hån emot alla de kvinnor som blivit våldtagna, det är att spotta i ansiktet på alla de unga som blivit rånade. Det är att ett stort hån emot oss alla som smaka på det negativa med den extrema invandring Sverige haft under lång tid. Det är dags att sätta stopp på vansinnet och reparera de skador som uppkommit. Det är varken rasistiskt eller islamofobiskt att ta ett ansvar för samhället.

Det svenska samhället håller sakta på att smulas sönder, för att våra politiker har en sjuk ide kring att Sverige ska ta ansvar för jordens alla människor. I det stora hela så hjälper vi egentligen inte någon. Vi har bara skapat större problem, och kostnader för samhället. Med tanke på de stora mängder människor som fortfarande sitter fast i sina hemländer och lider under krig och förtryck, så är Sveriges nuvarande invandrings politik rent utav tragisk och rasistiskt. Våra politiker har valt ut vilka människor de anser ska bli räddade.

Sverige ska engagera sig för jordens alla människor, men att ta hit några hundratusen, då miljader människor fortfarande lider och ingen för deras talan. Det är ett stort skämt allting.

Extremt negativa attityder

Andelen svenskar med extremt negativa attityder till mångfald ökar, särskilt bland kvinnor och högskoleutbildade. En växande majoritet svenskar anser att religiösa friskolor hindrar integreringen av invandrare i det svenska samhället, men de flesta ser positivt på andra kulturella inslag och tycker att invandrare ska ha samma rättigheter som alla andra. Det är några av de resultat som kommer fram i årets Mångfaldsbarometer vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Mångfaldsbarometern är en rikstäckande enkätundersökning vid Uppsala universitet som årligen kartlägger attityderna till etnisk mångfald hos Sveriges befolkning. Den första rapporten publicerades 2005.Årets rapport baserar sig på uppgifter från ett slumpmässigt urval av den svenska befolkningen (totalt 805 individer) och jämför årets resultat med tidigare år.

Mångfaldsbarometern undersöker bland annat följande: Vad tycker den svenska befolkningen om den kulturella mångfalden i Sverige? Vilka är mer benägna än andra att acceptera det som är annorlunda?

Liksom förra året visar Mångfaldsbarometern 2008 att många svenskar har goda erfarenheter av nära kontakt och samarbete med personer med invandrarbakgrund (över 85 procent). Andelen ökar år 2008 och förstärker därmed den positiva trenden. Kvinnors attityder har varit och är fortfarande mer positiva än mäns. Detsamma gäller för personer med högskoleutbildning.

Tidigare undersökningar har visat att det finns en ökande trend när det gäller extrema negativa attityder mot mångfalden. Årets studie stöder denna tendens. År 2005 var det 3,8 procent av befolkningen som redovisade extremt negativa attityder. År 2008 har andelen med negativa attityder ökat till 5,7 procent.

För män har ökning gått från 5,3 procent till 7,5 procent och för kvinnor från 2,3 procent till 4,1 procent.

Det är särskilt män och i viss mån kvinnor med grundskole- eller gymnasieutbildning som ger uttryck för mest negativa attityder. Årets studie visar dessutom på att andelen kvinnor, särskilt äldre, och andelen personer med högskoleutbildning, särskilt män, ökar bland dem som har extremt negativa attityder.

- Det verkar därför som att de negativa attityderna till mångfald börjar få fäste även i bredare befolkningsskikt, säger Irving Palm, en av forskarna bakom studien.

En känslig och diskuterad fråga i Sverige har varit de religiösa friskolorna. Har de blivit för många? Skall kontrollen och utvärderingen av dess verksamhet stramas upp? Vilken funktion fyller de i samhället?

När ett urval av den svenska befolkningen ombads ta ställning till påståendet "Religiösa friskolor motverkar integration" var det en majoritet som instämmer helt eller delvis. Denna negativa attityd förstärks vid 2008 års undersökning. Jämfört med år 2007 ökar andelen med fyra procentenheter till 58,5 procent.

Religionen verkar vara den dimension som väcker mest negativa attityder i förhållande till mångfalden. Ett exempel är de intervjuades förhållningssätt gentemot påståendet "Muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige" som varje år har fått många (över 60 %) att instämma. Påståendet "Det borde vara förbjudet att bära slöja i skolan eller arbetet" får inte lika mycket stöd i årets undersökning jämfört med förra årets. Andelen som instämmer helt eller delvis reduceras till 45,8 procent.

- Den negativa inställningen till att kvinnor bär slöja är inte längre lika stark. Det kan tyda på en växande tolerans för avvikande klädbeteende, säger Orlando Mella, som tillsammans med Palm genomfört studien

Ett påstående som får fortsatt stort stöd är att "Alla invandrare skall ha precis samma sociala rättigheter som de som är medborgare i Sverige". Hela 74,2 procent eller nästa tre av fyra svenskar instämmer helt eller delvis.

Däremot är det något färre som anser att utlänningar som begår brott skall utvisas. Den hårdare linjen minskar något och går från 64,8 procent år 2006 till 60,8 procent år 2008.

I takt med att en större andel av befolkningen har positiva kontakter och erfarenheter av invandrare reduceras de negativa attityderna. Det tycks alltså finnas en öppenhet för att acceptera andra kulturella inslag, men dessa måste integreras i en gemensam svensk kultur. Vissa invandrargrupper har dock svårare att anpassa sig till det svenska samhället. De som inte anpassar sig till svenska lagar är alltså mindre välkomna.

Mångfaldsbarometern undersöker också med hjälp av ett mått på kulturellt avstånd vilka som anses vara invandrare och i likhet med tidigare år, betraktas följande grupper som invandrare: irakier, kurder, iranier, turkar, somalier, bosnier, serber, kroater, romer, chilenare, ryssar, kineser, greker, judar, polacker och thailändare.

Grupper som inte betraktas som invandrare är norrmän, finländare, engelsmän, tyskar och amerikaner.

För mer information om studien kontakta professor Orlando Mella, tel: 018-471 11 89 eller docent Irving Palm, tel: 018-471 11 92.

2008-10-24

Pressmeddelande från

Uppsala universitet

Politiskt inkorrekt

INVANDRING. Den senaste rapporten från SOM-institutet slogs i förra veckan upp stort av flera olika medier med slutsatsen att endast 36 procent av svenskarna anser att det "finns för många utlänningar i Sverige". En närmare granskning av rapporten visar dock att det är en sanning med modifikation.

En person vid namn Markus Nyberg har beställt hem undersökningen och gått igenom densamma. I Kristianstadsbladet redogjorde han under förra veckan för de verkliga siffrorna. Efter att ha tagit del av hela rapporten kan han, precis som Marie Demker i DN, konstatera att 36 procent instämmer i påståendet "Det finns för många utlänningar i Sverige". Av detta ligger det sedan nära till hands att dra slutsatsen att resterande 64 procent är av motsatt åsikt. Dock visar det sig att hela 31 procent instämmer delivs. Något Demker, som för övrigt kallade Sverigedemokraterna för en "perifer politisk subkultur" i samma DN-artikel, "glömmer" att redogöra för. Tidningsläsarna, som ju inte har tillgång till rapporten i sin helhet, förs alltså bakom ljuset.

Sanningen är snarare den att 67 procent av svenskarna tycker det "finns för många utlänningar i Sverige". Endast 33 procent instämmer inte alls.

Invandrare blir också gamla

Markus Nyberg ifrågasätter även det gamla slitna argumentet om att vi behöver en stor invandring för att försörja den åldrande befolkningen.

Argumentet är att cirka 30 procent av befolkningen väntas vara över 60 år 2050. Färre ska då försörja allt fler som det heter och därför behöver Sverige fler invandrare enligt ledarskribenten.

Om dessa får jobb eller inte verkar vara av sekundär betydelse. Först ska vi alltså ha invandring, sedan ska man försöka hitta jobb till de som kommer. Inte tvärtom, vilket borde vara det självklara.

Drygt hälften av de som invandrar till Sverige idag är i 20-40 års åldern. De kommer alltså att vara i pensionsåldern lagom till ålderskurvan slår i taket 2050. Ledarskribenten vill med andra ord släcka eld med bensin. Argumenten har hörts förut.

Missa inte heller bloggaren Robstens eminenta analys.

NewsDesk