Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige

På Newsmill, under rubriken Inte alltid de ensamkommande ungdomarnas bästa att stanna i Sverige, framhåller jag något som jag inte sett någon annan ta upp, märkligt nog. Alltså: Det är inte självklart att det alltid är det bästa för alla pojkar och unga män från länder som Irak, Somalia, Afghanistan m.fl. att stanna i Sverige, långt borta från släkt, vänner, språk, kultur och tillhörighet.*

Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.

Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.

Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.

OBS! Notera att jag givetvis inte säger att asylsökande pojkar / unga män med faktiska skyddsskäl skulle ha det bättre i sina hemländer! De som har faktiska, egna asyl- eller skyddsskäl och uppfyller kraven för uppehållstillstånd i utlänningslagen, ska förstås ges tillstånd att stanna i Sverige. Jag säger förstås inte heller att det alltid är självklart att alla, som får avslag på sina asylansökningar, får det bättre i sina hemländer. Men har man inte fått asyl eller PUT så ska man lämna landet.

* Även om de finska krigsbarnen var betydligt yngre när de skickades från det krigshärjade Finland till Sverige av sina föräldrar för drygt sextio år sedan, berättar många av dem om hemska trauman när de trodde att föräldrarna inte ville ha dem och om hur de kom till en helt främmande omgivning, en annorlunda kultur och ett språk de inte förstod ett ord av. Många säger att de hellre hade stannat kvar i Finland, i sin rätta miljö, med sitt eget språk och sina egna familjer, hur fattigt och farligt det ä var.

Här finns hemsidan för Riksförbundet Finska Krigsbarn.

Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)