Allt fler människor i landet ställer sig frågan: Vad är det som håller på att hända med Sverige? Läsaren Christer Johansson sällar sig till frågeställningen och jämför Sverige med DDR-censuren.
Sverige, landet vars politiker under decennier farit jorden runt som skållade råttor och predikat demokrati, folkstyre och jämlikhet! Och fortfarande är det första land som lägger näsan i blöt. Bortsett från att dörrarna öppnats på vid gavel till Afrika och Mellanöstern, finns det en massa extra saftiga russin i den stora invandringsbakelsen! En homosexuell i Iran som förorättas, någon i Kurdistan som inte medges protestera emot det han vill, en skribent i Afrika trakasseras för sina oppositionella idéer, en zigenarklan i Rumänien får inte kraven tillgodosedda, en statslös palestinier, skäggiga barn eller en kvinna i Somalia som inte medges titta på TV.
Detta är naturligtvis godbitar för en svensk politiker. Företrädesvis skall det handla om muslimer. Sådant ger nämligen bonuspoäng i den interna PK-ligan! Kanske får man till och med åka till det där skurklandet; ta med fru eller man, erhålla extra traktamente och få bo på lyxhotell. Varje fjärran politiskt smaskig sötsak tilldelas dessutom automatiskt fripass och enkelbiljett, samt livstids försörjning i det kravlösa paradiset Sverige! Vid framkomsten möts "russinen" av en massiv armé av statliga och kommunala socialarbetare med flotta titlar, i sällskap av propaganda-ministeriets utsända med SVT i hasorna. Tillsammans bildar det en magnifik mottagningskommitté, bland vilken sprängfyllda kontokort med svenska skattebetalares pengar generöst cirkulerar bland giriga fingrar i all oändlighet.
Orderingången är i dag så stor att, flyktingindustrin måste jobba i treskift för att hinna med alla beställningar från politikerna i regeringen. Makabert? Ja, minst sagt!
De politiskt isolerade små "russinen" får samtidigt de väloljade käkarna att nästan glappa ur led på tidningarnas chefredaktörer, feminister, aktivister, falangister, kommunister samt på talrör, språkrör och våldspopulister i de vänsterextrema lägren, medan partiledarna från sjuklövern försöker överträffa varandra i regelrätt galenskap genom intervjuer, pressreleaser och morgonsoffor. Demokrati är ett ofta återkommande ord. Alla försöker de överträffa varandra i fördömanden och tillrättavisningar. I dagspressen, i debattprogram, fackföreningstidningar, politiska vecko- och månadsmagasin och förstås där de sitter välsminkade, pösiga och omåttligt falska och glor överlägset in i TV-kamerorna, och tror sig representera en hel nations åsikt!
Hur ser det då ut med demokratin på hemmaplan? Lönar det sig för svenskarna att i sitt eget land protestera mot pågående vansinne? Gäller demokratin svenskarna, eller är den reserverad för endast de "offer" välkomstkommittén med öppna armar dagligen tar emot, år efter år; vilka enligt Migrationsverket senast år 2009 uppgick till 102 449. Med russinen inräknade! Nej, naturligtvis inte! Svenskarna är undantagna dessa demokratiska spelregler. De gäller inte för oss. Vi särbehandlas, för vi är ju bara svenskar. Vad vi säger, tycker, tänker och anser tar ingen hänsyn till. Vi förväntas bara betala och knipa käft. Punkt slut!
Enligt den politiska fasaden existerar ingen annan åsikt i landet, än den som representeras av det politiskt korrekta etablissemanget, och som dagligen kanaliseras ut via press, radio och TV. Detta gäller naturligtvis i synnerhet den fullständigt totalhavererade invandringspolitiken; om vilken det inte får skrivas eller uttalas ett enda kritisk ord. George Orwell hade sannolikt inte den blekaste aning att han skulle komma att beskriva just Sverige år 2010 i sin absolut deprimerande klassiker "1984". Propagandaministeriet understött av medhjälpare från Expo, AFA och övriga vänsterfalangen, samt naturligts den samlade massmedia, jobbar för högtryck. På landets tidningsredaktioner komponerar man lögner på löpande band och skriver smaklösa nidartiklar om Sverigedemokraterna, medan det pixlas som aldrig förr. Det är valår! I takt med att samhällsvåldet dagligen trappas upp, desto vulgärare blir PK-pressens tongångar mot Sverigedemokraterna. Precis som om det var deras fel!
Undrar förresten vems fel det är att, ett ögonvittne häromdagen i samband med senaste terrorvågen i Malmö, jämförde Rosengård med inbördeskrigets Beirut? Ett groteskt exempel är det brutala mordet på den åldriga damen i Landskrona, där det korrupta mediala etablissemanget mer eller mindre i en samordnad smutskampanj försökte belasta Sverigedemokraterna för det inträffade. Ett vidrigt press/juridiskt spektakel som alltmer börjat lika en politisk komplott, anförd av brännvinsadvokaten Leif Silbersky.
I Sverige har alla debattörer, kritiker, tyckare, reformivrare och skribenter som inte delar det politiskt korrekta etablissemangets åsikter, helt brutalt – ackompanjerat av en rad vulgära invektiv – kastats ut från den offentliga debatten! Dörren är stängd och reglad från insidan till den redaktionella världen! Vi finns helt enkelt inte! Vi har förpassats till någon form av redaktionell karantän påtvingad husarrest, om man så vill. Därmed finns det heller officiellt inga protester till det som dagligen pågår, och som i accelererande takt fullständigt håller på att utarma landet. Tror man ja!
Så ser alltså den mediala situationen ut i Sverige, maj månad 2010. En politiskt enkelriktad, diktatorisk, homogen och korrumperad mediavärld har fattat ett gemensamt beslut att: ”redaktionellt avrätta och döda” alla oliktänkande skribenter och åsiktsyttrare i landet! Och för resten av svenskarna gäller följande: tycker man inte som vad officiellt tillkännages, är man inte bara extremt lågt stående som individ; utan dessutom främlingsfientlig, nazist, invandrings-motståndare, rashatare, fascist och inhuman, samt förstås medlem av ultrahögern. Och naturligtvis imbecill, okunnig, illitterat, IQ-befriad. Detta är ingenting annat än av djävulen förbannade oförskämdheter, iscensatt av politiskt korrupta och mutade chefredaktörer, inom vad som benämns massmedia i Sverige! Det självutnämnda politiska etablissemangets ringaktning för oliktänkande saknar gränser. Den hånfulla överlägsenheten avslöjar vad för slags människor vi har att göra med. Upplopp, revolution och krig har på andra håll skapats av betydligt mindre provokationer.
Föraktet för demokratin och det fria ordet känns dock igen. Man hittade precis samma tendenser bakom muren, som en gång delade Europa i två halvor. Den östra förtryckt och terroriserad genom diktatur, den västa öppen genom demokrati. I vilken rättsstat i dagens Europa med sann demokrati, skulle det som sker i vårt land ha varit möjligt för media att genomföra? Ja, jag ställer denna fråga.
Skulle det gått i Polen, Frankrike, Österrike, Italien, Spanien. Nej! Det skulle det definitivt aldrig ha gjort! Dessutom finns i dessa länder en helt annan presskultur inkluderat Polen; med press och media som representerar diametralt motsatta åsikter med differentierad politisk inriktning och åskådning. Alltså en medial pluralism som det anstår demokratiska stater. Vilket dock fullständigt saknas i Sverige. Fast gammelmedia hade sannolikt inte räknat med att, social media på Internet skulle expandera i sådan fenomenal omfattning som den gjort! Massmedia i Sverige kan närmast jämföras med vad som en gång fanns i länder som Sovjet och DDR; i dag Kina, Nordkorea och Iran. Enkelriktad och politiskt totalstyrd, korrupt och centraliserad. Vars enda uppgift är att indoktrinera och producera lögner.
Och det är inte bara pressen som medverkar till direkta paralleller med den tidigare vulgära Sovjetdiktaturen. Genom att öppet uttala fel politiska åsikter i Sverige, främst då kritik mot invandringen, leder detta mycket lätt till social utstötning och att jobbet plötsligt kan hamna i farozonen. Ingen vill väl anställa en "nazist" eller ha med "rashatare" och medlemmar från "ultrahögern" att göra! I Sovjetunionen hörde denna typ av socialpolitiska repressalier till vardagen, medan författare och skribenter belades med skrivförbud. Detta medan medlöparna premierades. Känns omständigheterna kanske igen? Dessutom får inte alla politiska partier längre sprida sin alternativa politik i Sverige; gång på gång ser vi hur politiska företrädare för Sverigedemokraterna utsätts för våld, vandalism, trakasserier och till och med mordförsök från den maskerade vänsterfalangen, som av allt att döma sanktioneras av de sju riksdags-partierna. Eller rättare sagt: partiet. Sverige är i dag i praktiken en enpartistat. (Och glöm för all del aldrig att landets polischefer är politiskt tillsatta vilket också innebär en allvarlig fara för demokratin.)
Att högt våga tala om att man bekänner sig till Sverigedemokraterna, betyder i många fall uteslutning ur fackförening, sociala grupper och andra organisationer. Sammantaget visar detta med klar tydlighet att folket i landets skrämts och hotats till tystnad. Vi talar om regelrätt politisk utpressning. Detta är mycket olyckligt. Demokratin är i gungning. Det gick en mansålder i Sovjetunionen samt ett par decennier mindre i "broderländer" som DDR och Tjeckoslovakien. Men så en dag, föll slutligen muren med ett väldigt brak, och som hördes vida omkring. Samma sak kommer att hända i Sverige.
Precis som Sverige, föregicks Sovjetunionens och DDR:s totala kollaps av en omfattande redaktionell underground-verksamhet. Situationen var identisk med den i dagens Sverige: partiet och statsapparaten med sina lakejer, tillsammans med det politiska etablissemanget, förfogade över nationens alla mediala resurser. Dessutom – i likhet med vårt land – pumpade man in enorma summor gemensamma skattemedel i den groteska propagandaapparaten. Det fick kosta vad det ville, för att ljuga människorna fulla av skit! På den tiden var oppositionen hänvisad till stencilerade "tidningar" som delades ut i smyg, pamfletter och ofta hand- eller maskinskrivna informationsblad som cirkulerade; det var långt innan internet fanns. Man höll till i källare, garage, vindsvåningar och andra undanskymda ställen på samhällets kalla skuggsida. Och hade internet funnits, hade kollapsen inträffat långt tidigare.
Har en bekant som var en av hjärnorna bakom Charta 77 i Tjeckoslovakien, och som brukar säga: Tänk om vi haft internet på den tiden! Sanningen är nämligen det absolut främsta vapnet mot totalitära system; system i likhet med den växande islam/extremvänsterorienterade massmördarideologin som i accelererande omfattning kommit att lamslå Sverige. Sprängkraften hos sanningen är vida överlägsen alla på marknaden förekommande sprängmedel!
Vi kritiker och skribenter, som i dagens Sverige genom nonchalans, refusering, åsiktsförtryck och ickedemokrati är hänvisade till samhällets redaktionella skuggsida, förfogar dock över ett långt bättre vapen än skrivmaskiner och dupliceringsapparater. Nämligen Internet. Låt oss därför använda det fullt ut! Oslagbart i snabbhet och effektivitet medan informationen som läggs upp är tillgänglig för praktiskt taget alla; dessutom bara genom att trycka på en knapp! Det är denna oöverträffade hi-tech som kommer att få nationens islamförespråkare, vänsterfalangen, åsiktsfascisterna och åsiktsdiktaturen på fall i Sverige.
Det är bara en tidsfråga innan det händer – om vi alla hjälps åt. Så, håll ut!
Christer Johansson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar