En kompis till mig ville emigrera från sitt hemland till ett annat land. Detta land var stort, vackert och demokratiskt. För att komma in i landet ställdes följande krav: ålder (21 – 49 år), alla i familjen skall vara friska och ostraffade, man skall ha yrke som behövs i landet samt relevant utbildning (helst högskoleutbildning) och arbetslivserfarenhet, man skall kunna tala landets språk flytande – detta har kollats under intervjun på landets ambassad.
Under intervjun granskades också kompisens chanser att anpassa sig till landets samhälle (s k adaptability). Och slutligen – familjen skall kunna försörja sig under de första sex månaderna i landet – pengarna har satts på ett konto i en av landets banker före avresan. Kompisen har klarat alla prov och en hög med intyg har redovisats: omfattande läkarundersökningar för hela familjen, utdrag från brottsregistret, intyg om utbildning samt yrkeserfarenhet osv.
När uppehållstillståndet beviljades informerades han om att oriktiga uppgifter eller brott kan leda till utvisning ur landet. Kompisen har börjat jobba redan efter två månader i landet. Nyligen har han köpt ett hus. Barnens "hemspråksundervisning" bekostas av föräldrarna själva samt invandrarföreningen, dvs inga skattepengar används för detta ändamål.
Detta land heter Kanada och prisas ofta i svenska media för lyckad integration av invandrare.
Sverigedemokraterna betonar i sitt program att Sverige bör ställa tydligare krav på invandrare som har kommit/kommer/vill komma in i landet, dvs ungefär samma krav som Kanada ställer på sina invandrare. Då beskrivs SD i samma media som främlingsfientliga. Betyder ovanstående att lyckad integration och främlingsfientlighet egentligen är synonymer? Som många andra känner jag mig upprörd över pressens och riksdagspartiernas hyckleri i invandringsfrågan.
Därför ställer jag upp som kandidat för Sverigedemokraterna i årets val.
Oleg Datsishin, landstingskandidat för SD.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar