DN-journalisten Mikael Löfgren är aktiv Hamas-sympatisör samtidigt som tidningen
låter honom skriva om Mellanöstern. Resultatet
blir naturligtvis propaganda av torftigaste slag.
Men det tycks inte besvära redaktions-
ledningen....
Nu senast är Löfgren med i styrgruppen
för Hamasjippot Ship to Gaza samtidigt
som han skriver om projektet på kultursidan.
**
Fred i Mellanöstern berättar:
I dagarna lämnar åtta båtar Europa med
destination Gaza, i syfte att:
"bryta en illegal blockad, lindra en humanitär nöd-
situation och i praktisk handling från människa till
människa visa Gazas befolkning att den inte är
ensam eller glömd"
Förra gången det begav sig påstods lasten bestå
av "60 ton" livsmedel och mediciner, leksaker
och 10.000 enheter blodplasma (vilket kräver
kylförvaring).
Det var mest luft – den humanitära hjälpen bestod
av ca 150 flaskor mineralvatten och några dussin
kilo mat och mediciner.
I stället för humanitär hjälp var båten fylld med
22 demonstranter, däribland den grekisk-katolske
biskopen Hilarion Capucci som greps i Israel 1974
och dömdes till tolv års fängelse för vapensmuggling.
**
FiM:s Jurek Hirschberg förundras över hur en journalist
med så dubiöst Hamasengagemang av den liberala
draken DN anses lämplig bevaka Mellanöstern...
Löfgrens publicistik väcker frågor. Hur överensstämmer
hans onyanserade linje med DN:s Mellanösternrapportering
respektive ledarsidans analys?
Hur drar redaktionen en gräns mellan kulturjournalistik
och utrikespolitisk polemik? Var går skiljelinjen mellan
debatt och propaganda i redaktionellt utförande?
Hur noga skall journalisterna vara med att tydligt deklarera
sina privata intressen och engagemang som har relevans
för läsningen av deras texter? Bör redaktionen bemöda sig
att kommunicera sådant som kan påverka förtroendet för
skribenten?
Löfgrens alster och DN:s sätt att paketera det är ingen
journalistik att vara stolt över.
låter honom skriva om Mellanöstern. Resultatet
blir naturligtvis propaganda av torftigaste slag.
Men det tycks inte besvära redaktions-
ledningen....
Nu senast är Löfgren med i styrgruppen
för Hamasjippot Ship to Gaza samtidigt
som han skriver om projektet på kultursidan.
**
Fred i Mellanöstern berättar:
I dagarna lämnar åtta båtar Europa med
destination Gaza, i syfte att:
"bryta en illegal blockad, lindra en humanitär nöd-
situation och i praktisk handling från människa till
människa visa Gazas befolkning att den inte är
ensam eller glömd"
Förra gången det begav sig påstods lasten bestå
av "60 ton" livsmedel och mediciner, leksaker
och 10.000 enheter blodplasma (vilket kräver
kylförvaring).
Det var mest luft – den humanitära hjälpen bestod
av ca 150 flaskor mineralvatten och några dussin
kilo mat och mediciner.
I stället för humanitär hjälp var båten fylld med
22 demonstranter, däribland den grekisk-katolske
biskopen Hilarion Capucci som greps i Israel 1974
och dömdes till tolv års fängelse för vapensmuggling.
**
FiM:s Jurek Hirschberg förundras över hur en journalist
med så dubiöst Hamasengagemang av den liberala
draken DN anses lämplig bevaka Mellanöstern...
Löfgrens publicistik väcker frågor. Hur överensstämmer
hans onyanserade linje med DN:s Mellanösternrapportering
respektive ledarsidans analys?
Hur drar redaktionen en gräns mellan kulturjournalistik
och utrikespolitisk polemik? Var går skiljelinjen mellan
debatt och propaganda i redaktionellt utförande?
Hur noga skall journalisterna vara med att tydligt deklarera
sina privata intressen och engagemang som har relevans
för läsningen av deras texter? Bör redaktionen bemöda sig
att kommunicera sådant som kan påverka förtroendet för
skribenten?
Löfgrens alster och DN:s sätt att paketera det är ingen
journalistik att vara stolt över.
Ursprungsartikel
Källa: Jihad i Malmö (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar