Sverigedemokraterna på DN Debatt

-

Lite oväntat hittar man i dagens DN en debattartikel skriven av Jimmie Åkesson och SD:s ordförande i Stockholm, Linus Bylund. Detta med anledning av att moderaterna och socialdemokraterna i Stockholm tycks redo att bilda en blocköverskridande koalition hellre än att ge SD ens tillstymmelsen till politiskt inflytande i staden.

Man konstaterar här: "I samma ögonblick som en utmanare kliver in på arenan sluter sig ärkefienderna samman i en nästan rörande värdegemenskap. Det faktum att utannonseringen av den kommande samregeringen skedde innan utmanaren ens tagit sig in i kommunfullmäktige och innan något av partierna fört några samtal med utmanaren kring förutsättningarna för eventuellt samarbete, understryker hur minimalt det ideologiska motståndet måste ha varit. Alla frågor utom just bevarandet av Europas mest extrema massinvandringspolitik är uppenbarligen förhandlingsbara. Sverigedemokraterna förespråkar ju att invandrare ska anpassa sig till det svenska samhället i stället för motsatsen och att nivån på invandringen bör vara i samma storleksordning som i våra grannländer. I den socialmoderata världen är detta detsamma som att ha en 'förkastlig människosyn', och därmed blir det också ointressant vad SD tycker i övriga frågor och all form av dialog tycks utesluten."

Jag kommer ännu en gång att tänka på vad socialantropologen Jonathan Friedman skrev i tidskriften Salt: "Den politiska korrekthetens värld … är en värld där demokratin är överflödig eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är antidemokrater som ska exkluderas." Det kan låta drastiskt men med den likriktning vi på senare tid sett inom politiken, där vänstern går åt höger och högern åt vänster, har ju åsikter vilka för bara 30-40 år sedan ansågs relativt normala idag kommit att bli betraktade som extrema. Det är en utveckling som om den får fortgå borgar för en fruktansvärd utarmning av det intellektuella klimatet i Sverige liksom i stora delar av den övriga västvärlden.

Frågan är dock om inte större delen av svenska folket är ganska så nöjda med utvecklingen. De slipper oroa sig över allt för stora förändringar i sin vardag i händelse av maktskifte, och då ideologierna kastats på sophögen av alla utom Hägglund, Ohly och Åkesson har politiken kommit att handla allt mer om vad staten kan göra för folk just här och nu. Det gillar Medelsvensson i sin konformistiska, tanketomma och materialistiska tillvaro. SD-strategin att utmåla sig själva som det enda verkliga alternativet lär med andra ord ha begränsad framgång. Särskilt i Stockholm där man i dagsläget har ett försumbart stöd hos befolkningen att bygga vidare på.

Vilket för oss in på en annan fråga: Varför har inte SD större stöd i Stockholm, som ju är en av de städer i landet som dragit till sig flest invandrare och som haft sin beskärda del av härmed tillhörande problem? Den frågan avser jag dock att återkomma till i ett senare inlägg.

-

Ursprungsartikel
Källa: Kulturkrig (importerat inlägg)