RESPEKT!

Bilden klarnar nu, av hur nedslagningen av 78-åriga Inger i Landskrona gick till. Ordet ”respekt” kan sammanfatta situationen, och vetter då åt två håll:

Den dödade kvinnans sista ord blev: ”Ni invandrare har noll respekt för regler och äldre”. Bakgrunden till dessa ord var att den unge mannen hade parkerat sin bil på en plats för handikappade.

Här kan anas att detta inte var en engångsföreteelse, utan att Inger tidigare bevittnat motsvarande, från andra unga bilförare med utländsk bakgrund. Ett beteende som vittnar om en provocerande attityd.

Den unge mannen blev s.a.s. åthutad av Inger och hennes man, Sven. I bilen satt då släktingar till den unge mannen, kanske fanns även ett barn till honom i bilen.

De hedersbegrepp beträffande kvinnor som man håller sig med i arabvärlden är ju kända, och problematiska för civiliserade samhällen. Jag föreställer mig att det kan vara något motsvarande här – att reprimanderna från det svenska pensionärsparet inför publik kändes som att tappa ansiktet, det blev för mycket och den unge mannen måste ”försvara sin heder”.

Den här formen av hedersbegrepp ligger  nära den typ av ”respekt” som kriminaliserade förortsungdomar ofta kräver av sin omgivning.

Denna händelse har i ovanligt hög grad upprört människor i hela Sverige. Varför?

Förklaringen ligger, tror jag, bortom det enskilda fallet. Händelsen i sig är förvisso uppseendeväckande, och de flesta kan säkert identifiera sig med det drabbade pensionärsparet.

Men den skarpa reaktionen måste nog förklaras med något mer, nämligen att här finns ett sammanhang och ett mönster av egna erfarenheter som många kan relatera till.

Vem anade till att börja med inte att förövaren skulle visa sig ha utländsk bakgrund? Under de senaste två decennierna har vi i Sverige fått höra talas om alltmer udda och allt brutalare brott, vilka som regel varit kopplade till fjärrinvandringen.

Till detta kommer mer eller mindre irriterande incidenter i vardagen, i likhet med den i Landskrona om parkeringsplatsen.

I trafiken är förare med arabisk bakgrund dokumenterat mer ofta problematiska än vad svenska förare är.

Ovanpå detta har vi denna hetslagstiftning, riktade mot svenskar. Inte bara ska vi lära oss att stiga undan i vardagen, för att inte bli nedslagna. Vi måste också vakta vår tunga så vi inte säger något ovänligt, då kan det leda till straffrättsliga påföljder.

För att inte tala om det permanenta kampanjande år efter år, decennium efter decennium, för att ”uppfostra” oss svenskar att inte vara sådana förfärliga rasister. En propaganda som vi själva måste betala – inte minst tvingas avlidna svenskar bidraga, genom arvsfondens frikostighet.

Vilket leder över till en annan aspekt: hur kostnaderna för invandringen tränger undan möjligheterna att satsa på annat. Inte minst utsatta blir då våra gamla, genom sänkta pensioner och en äldreomsorg där det alls inte är självklart att man har råd att servera ett helt ägg till frukosten.

Några spärrar mot att utsätta äldre för våldsbrott finns inte längre

Över till en annan sida av saken.

Du känner förmodligen till 5i12-rörelsen. Den startades av Stig Wallin efter att hans dotter Sara och en annan ung svenska mördats av en ung eritrean. Istället för att vända sig mot den politik som resulterat i så många våldtäkter, misshandelsfall och mord, med svenskar som offer och utlänningar som förövare, riktade denna rörelse udden mot de svenskar som reagerar mot denna politik.

Ska vi nu få se en repris på detta i Landskrona?

Tecknen finns där. På Fria Tider kan vi läsa om den illegalt inbaxade invandraren Kurdi Erdogan Kala från Turkiet, nu försörjd genom medel för mångkulturellt kampanjande.

Unge Kala vill nu styra upp det hela till en manifestation där inga tal tillåts, ”ilskan ska inte få styra”. Det lutar alltså, om han får som han vill, mot en närmast terapeutisk manifestation, där deltagarna får uttrycka sin sorg över det inträffade. I princip kan man säkert också ta avstånd från våldet.

Hur politiskt meningsfullt blir detta?

Ur pk-horistont är det förvisso ändamålsenligt. För de politiskt korrekta gäller det avleda vreden, länka den bort från en politisk kanalisering.

För oss som vill få stopp på nya incidenter av detta slag gäller det tvärtom att koppla det inträffade till dess ORSAKER och sätta fokus på de ÅTGÄRDER som kan vara ändamålsenliga.

En självklar åtgärd blir att kräva stopp för ytterligare probleminvandring, men det kan inte stanna vid detta. Vi har ju redan ett stort antal vandrande krutdurkar här, som rör sig fritt i vårt samhälle.

Vad jag skulle önska är att det som nu inträffat blir startskottet för en ny folkrörelse, en antivåldsrörelse. ”RESPEKT” kunde vara ett bra namn, som då kan syfta på:

a) De äldre, som byggt upp vårt svenska samhälle.
b) Kvinnor, utan vilka inga människor skulle finnas till.

Samtidigt skulle det kunna ha en udd mot den sjuka blöjbarnsvarianten av respekt.

Ursprungsartikel
Källa: Jan Millds blogg - Tänd ett ljus! (importerat inlägg)