Patetiska straff

I Sverige är man straffmyndig när man fyller 15 år och myndig när man fyller 18 år. I teorin. I verkligheten är man inte myndig förrens man fyller 21 år om man begår brott. På andra områden som arbetsmarknaden är man inte myndig förrens 25-årsdagen enligt AMF. Från aklagare.se:

För den som begått brott innan han fyllt 21 år innebär den senare bestämmelsen att domstolen skall beakta hans ungdom särskilt vid straffmätningen och att domstolen får gå under straffskalans lägsta straff.

I praktiken betyder det att straffet för den unge sätts ned i jämförelse med vadstraffet för en vuxen person skulle ha blivit. Följande tumregler brukar då gälla och finns i rekommendationerna. En 18-åring brukar få en straffreduktionmed 50 procent, en 17-åring med 60 procent, en 16-åring med 70 procent och en 15-åring med 80 procent.

All slags rabatt och reduktion skall omedelbart bort. En 16-åring som våldtar kvinnor skall enligt mig straffas som en vuxen person. Om man kommer fram till att han är psykiskt sjuk skall han ändå dömas till fängelse för brotten han begick. Argumentet att man inte kan döma någon till fängelse för att personen inte var i sin sinnes fulla bruk faller på att ingen kan då heller dömas för brott som begås när man är full eller drogpåverkad. Begår en person fyra våldtäkter skall varje våldtäkt räknas separat, inte klumpas ihop som idag.

Det är inte ok att dömas till 1 år och 8 månader på fritidsgård för mord. Det är äkta livstid som gäller. Jag anser även att 14 år för mordförsök, våldtäkt, misshandel, olaga hot och människorov är ett patetiskt lågt straff. Om han döms och straffet blir 7-9 år som advokaten vill blir jag fruktansvärt arg. Det enda rätta straffet för en sån person är äkta livstid utan permissioner eller besök. Läs vad offrets advokat skrev:

Härigenom har hon drabbats av hjärnskador som har lett till mycket svåra fysiska, psykiska, intellektuella och kognitiva besvär. Man kan inte räkna med att Emma kommer att bli helt återställd och det är inte troligt att hon i framtiden kommer att kunna få ett vanligt liv med ett vanligt arbete. Det är osäkert om hon kommer att kunna gå igen av egen kraft.

Medborgare skall alltid ha ovillkorlig rätt att försvara sig själv och sin familj. I Sverige har vi den så kallade ”rätten” men den är oerhört fånig. Hur skall en person, som känner fruktansvärd rädsla för sin egen eller barnens säkerhet, kunna kontrollera sina känslor? Hur många hammarslag får man använda sig av? Ett om han ramlar ner? Vad händer om han står upp igen och kommer på dig, du slår till igen och han dör/förlamas? Ja, enligt Sverige så begår man ett brott om man slår en gång till med hammaren. Eller i alla fall fram tills ett år sedan när Högsta domstolen lyckades komma fram till något smart för en gångs skull även om det var skiljemening om domen.

Upprepar det igen. Medborgare skall alltid ha ovillkorlig rätt att försvara sig själv och sin familj. Allt annat är barockt.

DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN DN

Ursprungsartikel
Källa: Markus Ketolainen (importerat inlägg)