Ofta beskylls Sverigedemokraterna, och egentligen alla som inte delar etablissemangets åsikter till punkt och pricka i invandringsfrågan, för att vara nazister och fascister. Dock är det de s.k. antifascisterna som ofta är de riktiga fascisterna.
I Sverige 2010 förföljs SD-medlemmar av fackföreningar och utesluts, vid torgmöten misshandlas dess företrädare på öppen gata och många får sparken då deras engagemang i partiet uppdagas. Det om något påminner väl om judarnas situation i nazitysklands begynnelse. Bristen på insikt hos dessa människor är skrämmande och har idag skapat en absurd situation i landet. Sverigedemokrater är ett lovligt byte för allehanda vänsterkonstallationer som med politikers och medias välsignelse kan göra lite hur de vill utan att riskera alltför stränga påföljder. Ofta har journalister på landets större tidningar själva antingen ett förflutet i någon av dessa grupperingar, eller rör sig åtminstone i kretsar där många av dessa ingår.
Vi har också en lagstiftning som inte ens betecknar svenskar som en folkgrupp, och kan därmed per definition alltså inte utsättas för rasism och hatbrott; att säga ”blatte” är brottsligt medan ”svennehora” är helt okej. En lag som ska förhindra att svenskarna får uttrycka sig som de vill i sitt eget land och hållas på plats.
I sina dyra innerstadslägenheter sitter våra politiker och journalister, långt ifrån förorterna och all denna berikande kultur de talar sig så varma för, och vältrar sig i sin nepotism och oikofobi. Har vi över huvud taget en enda politiker i riksdagen, eller journalist på någon av de större tidningarna, som bor utanför tullarna i Stockholm (exkl. Danderyd och liknande)? Vad vet de egentligen om det de dagligen predikar för oss om? Att morsa på den trevliga killen på pizzerian nere på hörnet och bo granne med den högutbildade Ericsson-ingenjören från Indien räknas inte riktigt.
Hur de fortfarande kan agitera för en fortsatt oansvarig och vansinnig invandringspolitik trots de dagliga konsekvenser vi ser är skrämmande. Men man har väl inte tid att läsa om sånt när man ska gå på galleriet som visar upp genusneutral konst och hämta barnen på privatskolorna.
Är det inte dags för även dessa människor att inse ett och annat? Det har inte gått så bra. Då gör vi om, och gör det rätt. När nu även författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson, två personer ifrån deras egen krets, ifrågasätter hela det mediala systemet i Sverige tycker man att en väckarklocka borde uppenbara sig? Ett fall som för övrigt mycket väl kan innebära startskottet för en större medvetenhet om problemet ute i stugorna. Högmodet verkar ha runnit över totalt hos Expressens Gunilla Brodrej den här gången, något hon säkerligen redan nu ångrar bittert.
Det går väl inte en dag numera utan att gammelmedia fular sig på det ena eller andra sättet. Vi är så många som är utleda på det hela och kan bara inte ta det på allvar längre. Vid varje artikel får man försöka tolka vad som egentligen ligger bakom, vilka egna värderingar skribenten ifråga försöker smyga in och framför allt ta reda på allt det som utelämnats på andra ställen – som PI.
A
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar