En av våra läsare grovt misshandlad

Malmö. En av våra läsare, som är en tvåbarnspappa, gick häromkvällen ut med sin hund vid midnatt. I närheten av hans promenadstråk ligger det som kallas gamla Rosengård, vilket är ett villakvarter. Strax intill ligger sedan höghusen på ökända Bennets väg, Hårds väg m fl vilka tillhör Rosengårds miljonprogram.

Läsaren menar apropå ovan att det därför kan vara en del ungdomar i hans bostadsområde, antingen på genomfart eller på flykt undan lagens arm, då där finns många gömställen. Därför är det tryggt att ha hund (och larm).

Denna afton hade läsaren under promenaden kommit ut på en gata, som för övrigt är enkelriktad och hastighets-begränsad till 30 kmh. Då kommer det två mopeder mot färdriktningen och med släckta lysen i ca 65-70 kmh. Läsaren får ta ett steg åt sidan och av ren reaktion och förmodligen missnöje slänger han upp en arm som i en gest att ”ta det lugnt”. Inget långfinger var inblandat, utan det var en missnöjesgest. Då tvärbromsar den sista av mopederna och frågar ”vad fan jag vill”!

Läsaren säger åt honom att ta det lugnt och påtalar samtidigt att man inte får köra mot färdriktningen. ”Sätt hunden och slåss som en man”, säger han då.

Nu börjar läsaren undra för sig själv om hur han skall ta sig ur denna situationen då han inte hade sin mobiltelefon med sig, kan inte ringa polisen och kan uppenbart inte gå hem, för då kommer de följa efter honom. Och slåss hade läsaren heller inte tänkt göra med killen. Han skulle bara rasta sin hund. Vid det här laget har modedisten tagit upp telefonen och ringt till sin kumpan som fortsatte köra, men som vid detta laget nog märkt att kompisen inte längre var med. Det ska även tilläggas att bak på mopederna satt det två tjejer.

Läsaren tänker för sig själv att slåss är kanske det bästa han kan göra nu eftersom att prata med mopedisten är lönlöst, han bara skriker hela tiden att de skall slåss. Men läsaren är samtidig defensiv då han har småbarnsfamilj att tänka på. Dessutom vill han inte ha en våg av attacker mot sina nära och sin egendom av människor som aldrig ger sig och inte följer några hedersregler för vad man får och inte får i en enkel konflikt.

Under tiden mopedisten ringt dit sin kompis har läsaren i detta läge hunnit ta sig till en närboende villa för att be dem ringa dit polisen. Men modedisten har redan hunnit anlända och det är nu allt börjar. Läsaren är övertygad om att de båda var påverkade för de fullständigt ignorerade hans hund, av större modell, och båda två går nu framåt mot läsaren och börja måtta slag och veva frenetiskt.

Läsaren står på trottoaren och kämpar emot allt vad han kan, ger en smäll, men får hela tiden backa då de är riktigt aggresiva och läsaren är så att säga hämmad av sina (tjocka) ytterkläder. Läsaren får dock in ett och annat slag, men till sist kan han inte hålla emot skurarna av slag och får gå i skyddsposition. Han ser då att en utekruka och en sten plockas upp och läsaren tänker bara på att skydda huvudet, för han kommer ingenstans då han har en vägg bakom sig. Läsaren har i detta läget fått av sig sin jacka och lagt den dubbelvikt över huvudet:

Sen känner jag smärtan och flimret i ögonen, nu skall jag dö hinner jag tänka. Nästa gång jag öppnar ögonen så ligger splittret av krukan överall och jag känner tunga slag överhuvudet, gång på gång på gång, hela denna stund är jag säker på att jag skall dö. Skall jag aldrig mer få se barnen igen? Jag skriker att dem skall sluta men det gör dom inte, inte förrän jag hör en tjej som skriker ”Vi sticker nu!”. Nu springer de till sina mopeder, men innan dess hinner de sparka hunden. Allt snurrar, men jag lever och det var mitt beslut att lägga jackan över mitt huvud som räddade livet på mig.

Närboende har ringt polisen men själva låst in sig p g a rädsla och ålderdom. Läsaren tar sig upp och stapplar hemåt, ymnigt blödande nerför huvudet så till den grad att blodet lämnar tydliga spår efter sig på marken längs vägen hem.

Läsarens närstående vaknar vid hemkomsten och ringer polisen, som anländer snabbt. Polisen informerar sedan att enligt vittnesmål från andra som sett överfallet hade mopedisterna stått över läsaren och slagit honom upprepade gånger i huvudet med stenen. Polisen bistår med transport till sjukhuset för omvårdnad, där man konstaterar att läsaren fått krossår som fick sys med tolv stygn, en kraftig blodutgjutning, svullnader samt rodnader i huvudet.

Läsaren avslutar med:

Men jag lever och jag är ilsken som ett bi! Respekt för människoliv är inget som dessa typer har. Vem är dem att bestämma om mina barns pappa skall leva eller dö, fy fan! Så nu har jag officiellt blivit kulturberikad! Stod detta grova våldsbrott i Sydsvenskan? Icke! Det sjuka är att detta som så många andra våldsbrott utförda av dessa typer, är fullständigt meningslösa! Inget ont utan något gott dock, alla jag känner har nu bekänt sig till SD i höst! Är man martyr eller?

Läsaren

Signalement

Alla inklusive tjejerna var utlänningar, och talade s k ”invandrarsvenska.”

Gärningsman 1

Mopedisten som stannade först var knappt 170 cm lång, lite ”satt” dvs inte tjock men med grov kroppsstorlek samt hade dålig hy. Hans hår var rakt kort, men fluffigt (ofixat). Ålder 18-19. Han hade en mörk (svart eller mörkblå) dunjacka, troligtvis av märket Fjällräven (det lilla röda märket av sköldtyp på vänster bröst). Hans moppe var troligen röd till färgen. Hade ingen hjälm.

Gärningsman 2

Inga uppgifter. Denne anföll direkt så läsaren hann inte registrera hans utseende/klädsel. Hade dock ingen hjälm på.

Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)