Nästan bara män om media får välja

I en artikel står det om att det är en stor majoritet män på SD:s riksdagslista. Varje person som läser listan kan räkna ut att det inte råder någon varannan damernas på denna lista. Jämför man med de nuvarande riksdagspartierna så gapar hålen tomma efter kvinnorna. Så här står det i artikeln.

Och det är män, män, män, framförallt från Sydsverige. Listan toppas av Jimmie Åkesson följd av partisekreteraren Björn Söder och vice partiordförande Jonas Åkerlund. Bara tre kvinnor finns bland de tjugo kandidater som skulle komma in om SD:s siffra i senaste DN/Synovate-mätningen också skulle bli valresultat, 5,6 procent (24 februari).

I artikeln står det inte så mycket om orsakerna till att så få kvinnor nått positionen att de vill och kan stå på riksdagslistan. Det är naturligtvis flera orsaker till att kvinnorna är underrepresenterade, men den dominanta orsaken är att kvinnor inte klarar av det mentala utanförskap som det innebär att ställa upp för Sverigedemokraterna. Medierna i vårt land har formligen öst propaganda mot SD. Det var t.ex. inte länge sedan partiet alltid nämndes med ett mindre trevligt prefix i våra tidningar.

Steget för att kvinnor skall följa sin inre övertygelse och trotsa det mentala utanförskapet är större än för män. Vi kan prata genusperspektiv hur länge som helst men skillnaden är avsevärd. Det är pojkar som trotsar mamma, inte flickor. Det är pojkar som inte erkänner klasslärarens auktoritet, inte flickorna. Det är män som trotsar den påbjudna samhälliga paradigmen, inte kvinnor. Männen bryr sig också om vad grannar och arbetskamrater tycker och säger, men för kvinnor verkar det gälla hela livet vad dessa tycker. Det är betecknande att många av kvinnorna i SD kommer från andra kulturer. Dels är de mer vana att fightas i tillvaron, dels är de inte uppfostrade i vårt samhälliga paradigm.

Nu ger sig alltså tidningarna på avsaknaden av kvinnor på SD:s riksdagslista, något de själva orsakat genom att enträget försöka skapa det mentala utanförskap som faktiskt håller på att ge vika nu. Kan det bli bättre? Våld och hot är numera mycket sällsynta och dessa faktorer kan nästan räknas bort i dag.

Vi märker att även det mentala utanförskap som präglat ett medlemskap i SD så sakteliga håller på att ge vika. Med denna utveckling kommer fler och fler kvinnor till partiet. Det räcker med en stark kvinna för att den omtalade ketchupeffekten skall göra sig påmind. Neil Young sjunger "We are looking for a leader" på plattan "Living with war", SD letar efter en kvinna som kan stå som föredöme för andra kvinnor, när detta inträffar så kommer massvis med andra kvinnor. Kvinnorna är inte nöjdare med den förda politiken än män, om nu DN trodde det. Jag har dock en aning om att DN inte kommer att bli så mycket nöjdare när vi får se massvis med kvinnor på höga positioner i SD, vissa blir som sagt aldrig nöjda.

Länk DN

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)