Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

tisdag 23 mars 2010

Kampen för självständighet och nationell identitet

Historien visar att frihet och demokrati ständigt måste försvaras mot yttre och inre fiender. Det gäller även kampen för en nations självständighet och nationella identitet, vilket många svenskar har svårt att förstå efter 200 år av fred.

Finland har efter sin självständighet 1917 genomlidit ett blodigt inbördeskrig och två krig mot grannen Sovjetunionen.

Kampen för självständigheten har naturligtvis satt spår i den finska folksjälen. Det återspeglas fortfarande i Finlands inställning i nationella och internationella frågor och inom invandringspolitiken, även om det börjar svaja bland unga historielösa ministrar.

Ett lands nationella identitet är en omistlig del av självständigheten. Denna inställning delas tyvärr inte av alla svenskar. Nationella symboler har blivit politiskt inkorrekta och det svenska språket talas inte längre i stadsdelar med många ”nysvenskar”. Det enda dessa ”nysvenskar” tycks uppskatta i det svenska samhället är möjligheterna till livslång bidragsförsörjning. Allt annat ska anpassas till deras kulturer, religioner och språk. Det är vi som ska integrera oss, inte tvärtom. Vad blir då kvar av den nationella sammanhållningen och viljan att solidariskt ställa upp för varandra ?

Alla länder har en armé -sin egen eller någon annans.
Sverige har förskonats från krigets elände under 200år tack vare Finlands hårdnackade motstånd mot den store grannen i öster.  Men Sverige kan inte basera sin säkerhetspolitik på Finlands försvarsmåga i all framtid. Sverige måste ha ett eget försvar som samverkar med och stöder vänskapligt sinnade nationer i närområdet till ömsesidig nytta.

Minnen
Krigen skördade många liv, vilket de otaliga hjältegravarna påminner om. De som överlevde fick efter kriget ett tackbrev från fältmarskalken CG Mannerheim och en medalj från Finlands president Urho Kekkonen. Har även ryska ”souvenirer” i mitt familjearkiv från inbördeskriget 1918 som minner om de hårda strider som mina förfäder deltog i mot de ryska soldater som stödde rödgardisterna. Det handlade om en kamp på liv och död, man mot man. Om utgången varit en annan hade jag inte blivit född.

Vinterkriget slutade i mars för 70år sedan med betydande landavträdelser och andra förluster för Finland.

Relaterat:

Tidigare inlägg:

//Elfyma+

Bilder från familjearkivet:

Hjältegravar som finns på alla kyrkogårdar

Mannerheims tackbrev till de soldater som överlevde kriget

Minnesmedalj från President Urho Kekkonen




Ursprungsartikel
Källa: Varjager's Weblog (medlem)

Inga kommentarer: