Oftast straffar synden sig själv, men ibland straffar synden oskyldiga. Det har svenska skattebetalare nyligen fått erfara.
En kvinna, av icke-svensk härkomst, sökte i maj 2007 en tjänst som biluthyrare/bilvårdare vid ett svenskt företag. Företaget fann att kvinnan inte var bäst lämpad för tjänsten och valde att tillsätta tjänsten med en annan person, något den utländska kvinnan inte kunde acceptera.
Enligt annonsen bestod arbetsuppgifterna i att tvätta och städa bolagets bilar, leverera bilar till kunder, planera stationens tillgängliga vagnpark och utföra enklare ekonomisk redovisning. Vidare krav var att sökanden skulle tala perfekt svenska, ha goda kunskaper i engelska och gärna något ytterligare språk.
Kvinnan uppfyllde, enligt sig själv, alla dessa krav. En ytterligare merit var att hon, enligt egen utsago, varit VD i sitt eget företag under sju års tid. Trots detta blev hon inte ens kallad på intervju.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) valde därför att ta fallet till Arbetsdomstolen, då företaget då de ansåg att kvinnan diskriminerats pga sin utländska härkomst, ålder samt kön. En slags helgardering helt enkelt.
Under rättegången framkom det att den utländska kvinnan hade ljugit om sin arbetsbakgrund, hon hade inte varit VD för sitt företag under den tiden som hon uppgett för hon var då arbetslös. Anledningen till att hon ljög om att hon skulle ha varit VD var att det lät bättre.
DO ska nu ersätta bilföretaget med sammanlagt 210 234 kronor för dess rättegångskostnader och annat. En nätt summa för svenska skattebetalare.
RA.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar