Insändare: Svennehora

[INSÄNDARE] Jag funderar lite kring rasism, och omvänd rasism…
Jag har blivit kallad rasist så många gånger… Jag har suttit på bussen och bett någon dra ned på musiken de spelar på mobilen (utan lurar), då var jag rasist… Jag bad en kvinna på tåget flytta på sin barnvagn så jag kunde komma förbi, då var jag rasist… Situationerna är många då jag helt obefogat blivit kallad rasist!

Men de själva då… De kommer till Sverige, de kallar sig flyktingar (fast åka och semestra i hemlandet-det går utmärkt)… De tas emot med öppna armar av ett främmande land… Borde man inte vara tacksam då…?

Tänker på mitt ex' mamma… En medelålders kvinna från Spanien… Hon kom hit med sina söner (mitt ex R och hans bror) för att skaffa sig ett bättre liv…

Jag minns när jag träffade henne första gången… Jag tar alltid i hand när jag hälsar på någon jag inte känner… Men hon ville krama och pussa på mig, då drog jag mig undan lite… Absolut inte för att vara otrevlig, utan mer som en reflex… Jag var ovan vid det…

Redan då märkte jag att hon hade bestämt sig för att inte tycka om mig…

Hon såg även till att R träffade andra under vårt förhållande… R's mamma hade sett ut en turkisk tjej som ny flickvän till honom…

Vi hade varit tillsammans ett tag och han bjöd in mig att fira jul med hans familj… Jag tackade såklart ja eftersom det är så man gör i ett förhållande…

Den julen var en mardröm! Hans släkt var väl trevliga, men ingen av dem pratade svenska, trots att de kunde det, boende i Sverige som de är… Jag tyckte detta var väldigt respektlöst då jag förstod lite grand, och märkte att de pratade om mig… Jag tog upp detta med R, som tyckte att jag var gnällig och han tyckte även att jag borde tagit hänsyn till att jag firade jul med en spansk familj… Jag ska inte ställa så stora krav fick jag höra, jag ska bara acceptera… (Vilket den turkiska tjejen gjorde, därför var hon så perfekt i R's mammas ögon)

Tiden gick och R var otrogen… Jag var svag, jag förlät honom… Till slut kom jag på honom på bar gärning med att ljuga om att han skulle jobba… Jag ringde till hans arbete, men han var inte där… Han var hos henne… Jag vet inte var jag fick mina krafter ifrån… Men då fick jag nog av hela situationen! Jag ringde upp honom och sa att nu får det vara nog! Det räckte nu!

Han fick inte en chans att försvara sig, jag lade på luren och gick ut från hans (vår) lägenhet, låste dörren och stoppade nycklarna i brevlådan…

Jag mådde så dåligt, jag visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen… Jag beslöt mig för att ta en promenad från lägenheten vid Gullmarsplan ut på Södermalm för att rensa huvudet och komma på vad jag ville göra…

Då ringer telefonen… Jag tror att det är han och säger: "Det är ingen idé, det är SLUT"

Men det var inte R som ringde, det var hans mamma…

Hon är i upplösningstillstånd, hon gråter, hon skriker och hon säger mellan hulkningarna att jag förstört deras familj… Jag har besudlat deras fina spanska familj med min svenska attityd… Jag blir skogstokig, vem tror hon att hon är, ringa mig och berätta hur dålig jag är när det är hennes son som stått för allt det dåliga i förhållandet…

Jag skriker tillbaka på henne och ifrågasätter varför den turkiska tjejen har varit på flera familjemiddagar hos dem utan min vetskap…

Hon har nog inget vettigt att säga för hon skriker bara på mig, hon kallar mig det ena och det andra… Sen kom det… Hon skriker "DIN JÄVLA SVENNEHORA!!!!!"

Historien slutar inte där, men jag orkar inte skriva om det just nu, jag försöker bara glömma…

Nu i efterhand har jag fått veta att det var inte första gången hon kallat mig svennehora, och andra rasistiska saker…

Jag undrar… Vem är det som är rasist egentligen…?

Läs även detta

Bunny

Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)