Många missförstånd om vad religionsfriheten innebär

Reinhold Fahlbeck, professor em i juridik vid Lunds universitet, skriver ett viktigt inlägg om handskakningsdomen i SVD:s Under Strecket.

Vad inlägget visar är att många i Sverige har en felaktig uppfattning vad religionsfrihet egentligen innebär.

För det första bygger inte religionsfriheten på individers subjektiva åsikt. Vad som skyddas i europakonventionen bestäms av objektiva kriterier. Det är inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas av religionsfriheten. Det som skyddas är rätten att tro - att få utöva trons inre kärna. Begränsningar av religionsfriheten när det gäller manifestationer som är nära förknippade med trosuppfattning kan tillåtas enligt konventionen. Sedan finns det manifestationer som inte är nära förknippade med trosuppfattning. Sådana manifestationer faller helt utanför europakonventionens skydd av religionsfrihet. Att inte vilja skaka hand måste rimligen räknas som en manifestation som inte är nära förknippad med trosuppfattning eftersom det bara är en mindre del av troende muslimer som inte kan skaka hand på grund av sin religion.

För det andra har religionsfriheten enligt konventionen två sidor: frihet till (positiv frihet) och frihet från (negativ frihet). Dessa friheter utgör en helhet där vardera sidan förfogar över hälften. Det innebär att varje form av utnyttjande av den positiva religionsfriheten måste vägas mot andras intresse av att slippa utsättas för religiösa manifestationer. Ytterområdet för den positiva religionsfriheten är sådana manifestationer som är nära förbundna med själva trosuppfattningen. Det som ligger utanför är inte skyddat och inkräktar därför på den negativa religionsfriheten.

Exakt vad som räknas som nära förbundet med själva trosuppfattningen lämnar jag till islamologer att diskutera, men att inte skaka hand faller knappast inom denna gräns. Det finns till och med domar i Europadomstolen som avgjort att förbud mot att bära slöja inte strider mot religionsfriheten. Därutöver: En överordnad synpunkt är enligt Europadomstolen att arbetsplatser inte är arenor för religiösa manifestationer. Om den negativa religionsfriheten åberopas kan religiösa manifestationer i huvudsak inte godtas.

Och så till Fahlbecks slutsats.

Slutsatsen blir sålunda att i det aktuella fallet någon religiös diskriminering rätteligen inte förekommit alls. Den muslimske mannens vägran att ta kvinnan i hand skyddas inte av den överordnade rättsliga normen i Europakonventionen.

Ursprungsartikel
Källa: Integrationsbloggen (importerat inlägg)