Investeringsobjekt

Hur har de ensamkommande råd att ta sig till Sverige?

Redan för en vanlig svensk ter sig en flygbiljett till Afghanistan eller Somalia som en hög summa. För en afghan eller somalier i övre tonåren måste den te sig många gånger högre. En arbetares månadslön i Sverige motsvarar ju åtskilliga årsinkomster i dessa länder.

En av de ”ensamkommande” förklarade själv att han betalt 7.000 dollar. Det motsvarar 50.000 kronor.

Hur kunde han få tillgång till denna jättesumma?

Förklaringen ligger naturligtvis i att det hela är organiserat, av människosmugglare. Flygbiljetten ingår då i ett paket, med instruktioner och nödvändiga dokument. Det betyder att kostnaderna omfattar mycket mer en flygbiljetten.

Hur får smugglarna det hela att ekonomiskt ”gå runt”?

Svar: du betalar. Du och alla andra skattebetalare i Sverige.

Det ”ensamkommande flyktingbarnet” fungerar som en investering, och en säker sådan. Man vet att man kommer att få sina pengar tillbaka, med ränta.

Om någon har förbluffats över ”barnens” tidiga kravfullhet så ligger en viktig del av förklaringen i detta: de vet vad andra har lyckats med tidigare i Sverige, och jämför sig med dessa. De har nog en bra koll på läget. Deras telefonerande efter installationen i Sverige har f.ö. visat sig flitigt.

I varje fall tills vidare ser det ut som att dessa människosmugglare kan agera ganska ostört.

Ur SvD den 29/1 -10:

”Människosmugglingen till Sverige har på senare år ökat i omfattning. Organiserad brottslighet omsätter miljarder kronor per år. Men för den svenska polisen är brottet inte prioriterat – det är för dyrt att utreda och ger för låga straff.

Enligt beräkningar från Rikskriminalen finns en organiserad smuggling bakom 90-95 procent av alla som anländer till Sverige från framför allt Irak, Afghanistan och Somalia.”

Människosmuggling omsätter miljarder kronor per år i Sverige, och vinsterna är stora.

Ansatser har gjorts från polisen att bekämpa denna brottslighet, men nu har sådant arbete lagts ned:

”Orsaker: Å ena sidan höga utredningskostnader för spaning, telefonavlyssning av tusentals samtal som sedan ska översättas vilket gör att tolkkostnaderna blir höga. Å andra sidan låga straff.

Därmed uppfylls inte villkoren för polisens normala strategi: brott ska ge relativt höga straff för att prioriteras.”

”…Spaning kostar pengar. Och för att få inblick i den organiserade brottsligheten bakom människosmugglingen krävs telefonavlyssning.

För att få tillstånd till den i domstol ska det finnas misstanke om brott som kan ge minst två års fängelse.”

Två faktorer finns alltså med i bilden:
A. Det kräver mycket av polisresurser.
B. Bara brott med höga straffsatser prioriteras, och här är straffsatserna låga.

Varför?

Politik är att vilja, sa Olof Palme.
Här saknas den politiska viljan, inom hela 7-klövern.

Som företrädare för Sverige sviker de sitt mest elementära uppdrag: att värna svenska intressen.

Som politiker har man helt abdikerat. Politikens mest grundläggande innebörd är ju att prioritera utifrån begränsade resurser och oändliga behov.
Mona Sahlin avslöjade i sin debatt med Jimmie Åkesson i Kvällsöppet våren 2007 hur hon såg på utlänningar som uppehållit sig i Sverige under många år utan att ha uppehållstillstånd: de ska inte kallas för ”illegala invandrare”. Med andra ord: lång vistelsetid ska med automatik ge rätt att få stanna.

Kristdemokraternas Göran Hägglund är inte bättre, han vill att ”papperslösa” ska ha rätt till fri vård i Sverige.

Och en aktuell utredning, ”Skolgång för alla barn”, går på samma linje.

Från Newsdesk den 2/2 -10:

”- Alla barn, oavsett om de befinner sig i eller utanför asylprocessen, bör ha rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, säger utredaren Margareta Åberg. ..

…. Enligt ett tidigare förslag i betänkandet SOU 2007:34 ska barn och ungdomar som håller sig undan verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ha rätt till skolgång i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom, på huvudsakligen samma villkor som barn vilka räknas som bosatta i Sverige.”

På detta sätt dubbelgarderar 7-klövern:
a) PUT beviljas åt de flesta utlänningar som så önskar
b) De som inte får PUT ska ändå ha tillgång till vårt välfärdssystem.

Med sådana politiker kan vi inte knyta några höga förväntningar till polismakten.

Ursprungsartikel
Källa: Jan Millds blogg - Tänd ett ljus! (importerat inlägg)