Hur många liv har snällismen på sitt samvete?

Stellan Bojerud när det begav sig.

STELLAN BOJERUD är svensk arméofficer med överstelöjtnants grad och militärhistoriker. Han har varit aktiv moderatpolitiker i 29 år i Sundbybergs kommunfullmäktige och nämndeman i Svea hovrätt. Sedan 2009 är han suppleant i partistyrelsen för Sverigedemokraterna. Här skriver han om snällism och varför verklig omsorg ibland även kräver fasthet.

Året var 1980 och jag var nybliven chef för 4.brigadstabskompaniet. En av de ca 200 värnpliktiga på kompaniet kan vi kalla Anders. Han skulle göra 15 månaders tjänst och bli värnpliktig officer, eftersom han vid mönstringen i alla intelligenstesterna rankats högt.

Men det visade sig inte vara så lätt. Han var drogmissbrukare och under inflytande av detta gjorde han allehanda konstigheter som både befäl och kamrater noterade. Han rymde och höll sig undan en tid, för att åter dyka upp. Han samlade på sig anmälningar från befäl, men ovanligt nog även från andra värnpliktiga.

Samhället reagerade genom att inte låtsas om problemen. Anmälningarna växte i högar, men ingen gjorde något.

Till slut blev jag så förbannad, att jag ringde åklagaren och sade: "Känner du inte att denne Anders driver med dig och hela rättsväsendet". Det tog skruv. Anders anhölls i sin frånvaro. Jag lät gripa honom och förpassa honom till polisen i Jakobsberg.

Han fälldes på 16 åtalspunkter och ådömdes tre månaders fängelse. Eftersom han överklagade till Svea hovrätt fick han i avvaktan på rättegång där kvarstanna i häktet, som har strängare regler än anstalterna.

Där slutar första akten. Fortsättningen kanske kan tyckas oväntad. Flera år senare under väntan på pendeltåget kommer en ung man fram och säger: "Är det inte kapten Bojerud?" Jag bekräftar torrt namnet, men säger även att jag numera är överstelöjtnant. Men det fastnar tydligen inte.

- Kommer kapten ihåg Anders X?

- Hur fan skall jag kunna glömma dig?

- Jag är så tacksam, kapten! Ni räddade mig!  När jag satt på häktet blev jag avgiftad och fri från mitt drogberoende. Jag har gjort lumpen! P 18 Gotland, 12 månader, sjukvårdsväbel. Jag har läst färdigt till byggnadsingenjör och har en underbar tjej, som väntar barn. Tack, kapten för att ni räddade mig! Visst sved månadena på kåken, men jag fick ju mitt liv åter. Utan kapten skulle jag redan ha varit död som dom andra pundarna.

Sade han och tryckte med värme min hand, lika hårt och med samma värme, som jag fattade hans.

Sensmoral: Pisshumanism, eftergifter och dalt stavas D som i Död. Tydliga krav och påtvingad erfterlevnad av dessa stavas L som i Liv.

Hur många liv har "snällismen" redan på sitt samvete?

Stellan Bojerud, bloggar på mopsen.wordpress.com

Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider (importerat inlägg)