Kale-romer i vida kjolar (finska zigenare) som drar land och rike runt för att sko sig på andras arbete är tyvärr inget nytt (se tidigare inlägg). Det nya är att Diskrimineringslagen och DO blivit ett effektivt verktyg i kampen om de arbetandes pengar och tillgångar.
Jag har bittra minnen från en tid i Finland då kringvandrande zigenare fortfarande hotade fattiga torpares överlevnad.
De kränkningar vi utsattes för var mycket värre än vad dagens zigenare påstår sig vara utsatta för i Sverige.
Först en kort historik, hämtad från nätet:
- 1520. Gustav Vasa beordrar deportation av alla zigenare till östra rikshalvan (nuvarande Finland).
- 1560. Ärkebiskop Laurentius Petri förbjuder prästerskapet att ha att göra med zigenare.
- 1637. Drottning Kristina beordrar hängning av alla i riket påfunna zigenare.
- 1660. Generalguvernören för östra rikshalvan, Peter Brahe gav order om att zigenarna skulle bli bofasta. De gavs land de kunde odla i Finland. Zigenarna trivdes dock inte med det hårda arbetet som bofasta och det dröjde inte länge innan en lag stiftades som gav dödsstraff till alla zigenare som hade gjort något ont, samt deportation av resten.
- 1809. Finland blir ett ryskt storfurstendöme, och dödandet av zigenare upphör.
Finland var utarmat efter krigen på 40-talet och skulle betala stora krigsskadestånd till Sovjetunionen.
Jag var då inhyst hos en utblottad krigsinvalid som hankade sig fram på en symbolisk invalidpension, ett litet torp med 1-2 kor, 1 gris, några höns och på hårda dagsverken.
Vi hade mat på bordet nästan varje dag, men vi hade inte ens råd med häst för det tunga arbetet på torpet.
Nästan alla i Finlands inland var utfattiga på den tiden och många var invalidiserade efter kriget. Livet gick ut på att överleva och det fanns inte något överskott att dela med sig av.
Under denna tid (och även tidigare) hemsöktes landsbygden av kringresande zigenarsällskap som våldgästade försvarslösa småbönder och torpare. Det var ofta 10-20 personer som åkte omkring i hästdragna husvagnar.
De försörjde sig officiellt på hästhandel, tenning av kopparkärl, knivslipning och att spå i kort. De som köpte hästar av dom blev oftast grundlurade då hästarna ofta var dopade på olika sätt.
De som inte köpte zigenarnas tjänster drabbades ännu hårdare, vilket vi själva fick erfara. Ett gäng misslynta (kränkta) zigenare förrättade sina naturbehov i vår enda friskvattenbrunn när vi inte ville släppa in dom i vårt hem. Vi hade då knappt mat till oss själva och vår enda ko, efter att ett annat zigenargäng våldgästat oss tidigare.
Att få sin brunn förorenad är inte bara fruktansvärt kränkande. Det handlade för oss om en kamp på liv och död. Och vi var inte de enda i trakten som fick liknande ”erbjudanden” som det inte gick att tacka nej till. Det var som att idag tacka nej till ”beskydd” av ett kriminellt gäng.
Minnena från denna tid återkommer när jag läser om hur ättlingar till dessa finska zigenare (mustalaiset) far fram i Sverige.
Skillnaden är att de inte längre behöver skita i brunnar för att få som de vill. Det räcker med att skicka en anmälan till DO så gör landsmannen Katri Linna skitjobbet åt dem.
DO är skamfläck för Sverige, och Katri Linna är en skamfläck för oss sverigefinnar !
Använd ett vårdat språk när Ni kommenterar !
//Elfyma +
Ursprungsartikel
Källa: Varjager's Weblog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar