I de artiklar som skrivits av Niklas Orrenius i Sydsvenskan och som sedan Barometerns Mats Andersson följde upp tar båda dessa journalister upp min kritik av islam och att jag misstänkliggör muslimer. Ingen av dessa kallar dock mig för islamofob, vilket är förvånande. De tar däremot upp några exempel från min blogg då jag uttryckt mig extra hårt och vid ett tillfälle jämfört islam med nazismen.
I en artikel i Dagens Nyheter den 9 november 1985 skrev Ishtiaq Ahmed att
"En muslimsk stat kan aldrig samtidigt vara en demokrati i västerländsk mening. Den kommer alltid att tvinga sin lära på befolkningen och diskriminera dem som inte har den rätta tron."
Detta var alltså långt innan den muslimska massinvandringen började till Skandinavien.
Hur många exempel har vi inte sett på hur islam diskriminerar de som inte har den rätta tron i en rad av dessa muslimska stater sedan 1985. Ändå finns det tydligen journalister i vårt land som inte uppmärksammat detta förhållande.
I båda dessa artiklar har dessa journalister skrivit att jag drar alla muslimer över en kam men det är inte riktigt sant. I dessa intervjuer har jag frågar mig var de moderata muslimerna är någonstans och varför de inte kritiserar islamisterna. Varför deltar de inte i debatten?
Som jag ser det kan det egentlige bara finnas två svar på detta. Antingen så samtycker de i det tysta till vad dessa islamister förespråkar eller är de så rädda för att kritisera islamisterna att de förblir tysta. Oavsett vad orsaken är så är min kritik av islam befogad och riktig.
Ett bevis för att de flesta muslimer i det tysta sympatiserar med islamisterna fick vi i Oslo natten till lördagen då ca 1000 taxichaufförer ställde sina bilar i protest mot att en norsk tidning publicerat en Muhammedkarikatyr.
"Hets är icke tryckfrihet" kunde vi läsa på ett av plakaten.
Den här demonstrationen visar på vilket stöd islamisterna i verkligheten har. Här finns inga moderata muslimer utan endast anhängare till islamisterna och det samhälle som dessa vill införa med bland annat sharialagar.
Om det nu finns några moderata muslimer så är det dags att de kommer ut ur garderoben och visar var de står. I Kalmar har vi ju vår egen socialdemokratiska muslim, Nasim Malik. Han har varit väldigt tyst på senaste tiden. Varför går inte han ut och kritiserar islamisterna? Han brukar annars vara duktig att kalla till "presskonferens".
Det är på tiden att våra svenska journalister sätter dessa muslimska företrädare under lupp. SVT har tyvärr tagit ner sin film "Slaget om muslimerna" men den finns på bland annat följande länk. Den är upplysande för den okunnige.
Varför granskar inte lokala journalister de lokala företrädarna annat än att man gör politiskt korrekta artiklar utan att ställa en enda kritisk fråga om t.ex. vilka rättigheter och frihet deras fruar har. Får de gå ut ensamma? Vad anser de om särlagstiftning och sharialagar. Jag är övertygad om att Kalmar kommuns väljare vill ha reda på vad Nasim Malik tycker i dessa frågor.
Men det är nog för mycket att hoppas på att Mats Andersson på Barometern eller någon annan journalist skulle göra något så icke politiskt korrekt som att ställa kritiska frågor till muslimska företrädare. De kan ju anklagas för att vara främlingsfientliga eller till och med rasistiska.
I Danmark finns det dock journalister som vaknat upp från sin törnrosa sömn och i princip säger samma sak som jag skriver på min blogg. Jag måste säga att jag blev väldigt tillfreds med att läsa artikeln i danska Ekstrabladet. Rubriken skvallrade om vad det handlade om "Alla goda muslimer bör bekänna färg". Trots att journalisten har goda vänner som är muslimer har han tydligen tröttnat på deras tystnad.
Jag blev heller inte besviken när jag läste artikeln och det citat av Winston Churchill som fanns i artikeln.
"Winston Churchill sagde om muslimerne, at de ved mere om at dø end om at leve."
Ett väldigt talande citat som tyvärr nog är mer aktuellt i dag än det var på 40-talet.
Ursprungsartikel
Källa: Thoralf Alfsson (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar