Tankar kring muslimska huvudbonader

-

Ni har väl inte missat att det blossat upp en liten debatt kring i hur hög grad samhället ska acceptera de mer eller mindre heltäckande muslimska huvudbonaderna burka och niqab? (Läs i annat fall här, här och här!) Enligt min mening är en sådan debatt ett sundhetstecken, även om jag personligen definitivt inte vill se något generellt förbud. Det finns trots allt väldigt mycket att diskutera kring dessa huvudbonader och deras innebörd i teori såväl som praktik. Saker som sträcker sig långt bortom spontana känslor inför ett klädesplagg.

Den vanligaste förklaringen till att man ogillar hur vissa muslimska kvinnor döljer sina ansikten är förstås att det ses som en form av kvinnoförtryck, men detta kan ifrågasättas. Förklaringen till att muslimska kvinnor döljer sitt yttre är trots allt att de därigenom är skyddade från främmande mäns lystna blickar... Men just precis därför tar jag som man anstöt! Jag vill ju inte att min blick ska betraktas som något farligt, vilket jag är ganska så säker på att den inte är, eller ännu värre som något smutsigt eller kränkande.

Fast skiljer sig traditionella muslimer egentligen så värst mycket från moderna radikalfeminister i fråga om synen på män och deras sexualitet? Nej, det gör de faktiskt inte, utan tvärtom tycker jag likheten är slående. Burkan är på sätt och vis den logiska slutpunkten för radikalfeministernas kamp mot "den manliga blicken" och "sexualiseringen av det offentliga rummet". På båda hållen predikar man också "kvinnor för sig och män för sig", liksom man försöker kontrollera den kvinnliga sexualiteten och har starka åsikter om vad som är "opassande" i fråga om denna.

För övrigt kan man undra varför våra politiker plötsligt för första gången tar radikala muslimer på allvar just nu. Göran Eriksson på SvD har sin åsikt klar: Det är ett sätt att bemöta Sverigedemokraterna. "Ja till islam, nej till radikal islamism." Antagligen har han åtminstone delvis rätt i detta, och då kan man förstås tycka att SD:s opinionsframgångar fört i alla fall något gott med sig. Men risken är överhängande att ett snävt fokus på uppenbart reaktionära muslimer gör att en bara aningen mindre radikal islam kan växa sig stark i medieskugga, samtidigt som de fundamentala problem vilka är förknippade med vår tids demografiska revolution helt hamnar vid sidan om.

-

Ursprungsartikel
Källa: Kulturkrig (importerat inlägg)