Pensionärernas politiska orörlighet kommer förr eller senare att straffa dem själva

Enligt den senaste opinionsundersökningen som utförts av SIFO och publiceras i SvD så leder fortfarande oppositionen med ungefär samma siffror som förut, inget dramatiskt har tydligen hänt i opinionen. SD hamnar på 5,0 procent och har parkerat en bit ovanför den magiska spärren som innebär en plats i riskdagen. I slutet på artikeln står det dock så här.

Sverigedemokraterna når för fjärde gången i följd över fyraprocentsspärren till riksdagen. SD har sitt starkaste stöd bland unga män som är LO-medlemmar eller arbetslösa. 

SvD publicerar inga siffror på andelen unga män respektive äldre män eller kvinnor, men det är tydligt att de äldre väljarna är orörliga i sina partisympatier intill det absurdas gräns. Den väljargrupp SD satsat mest på är de äldre och deras urholkade levnadsförhållande. Ett nytt äldrepolitiskt program håller på att tagas fram med stor omsorg. Ändå så är det främst de yngre männen som röstar på SD (av naturliga orsaker). Det spelar ingen roll hur mycket ett parti sviker sina gamla väljare, är man till åren kommen så röstar man på sitt vanliga parti av tradition tydligen.

Övriga partier har naturligtvis också lagt märke till denna orörlighet vad gäller att byta parti. Naturligtvis får det till slut konsekvenser. Det lönar sig helt enkelt inte att lägga kostsamma förslag på gruppen pensionärer, de kommer i alla fall inte att byta parti. Läggar man samma summa på någon yngre väljargrupp så renderar det mycket fler röster. Låt oss vara ärliga och konstatera att alla partier har tagit med detta i sina kalkyler. För att partierna skall satsa dyra reformer på pensionärerna så måste de faktiskt också vara beredda på att byta parti.

Varför är det i högre grad män som röstar på SD än kvinnor? Eftersom inga djupintervjuer gjorts mig veterligen så blir alla svar av typen spekulationer. Men om vi ändå skall spekulera lite så är en trolig orsak att kvinnor i grunden kan sympatisera lika mycket som män av själva SD:s politik. Däremot har kvinnor betydligt svårare att stå ut med den samhälliga stigmatisering som skett av just SD, där kan man säga att etablissemangets taktik har lyckats. De kvinnor som finns inom partiet ger på olika sätt uttryck just för denna teori. 

En annan orsak (och nu är jag väl ute på djupt vatten) är möjligen att kvinnor har svårare att på allvar bryta mönster och utmana sanningar från "överheten". Både respekten och tilltron för överheten är större hos kvinnor. Det är ingen slump att det är pojkar, inte flickor, som bryter och ifrågasätter både skolans och familjens regler. Ur ett psykologiskt perspektiv kan SD:s framväxt liknas vid att ett gäng unga pojkar på skolan tagit sig den oerhörda fräckheten att opponera sig mot rektorn och lärarkollegiet. Inte nog med det, de unga lymlarna har mage att komma med påståendet att den uppburna rektorn ljuger! Inte konstigt kanske att skolans ordentliga väluppfostrade flickor inte vågar hänga på.

Länk SvD

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)