Utan existensen av sanning skulle vår intelligens vara meningslös, ett ingenting och onödigt instrument, då det är med intelligensen vi kan skilja på sant och falsk, verklighet och "hägring". Något som den allt galnare vänstern på landets stora kultursidor visar om och om igen. Deras verklighetsuppfattning blir allt mer skruvad och osund för den mentala hälsan. Som vanligt skriver man på Axess-bloggen mycket bra om detta i en serie poster rörande Dan Jönssons senaste vurmande för terrorister och andra demokratihatande "revolutionärer".
För islamisterna är lika mycket "revolutionärer" som någonsin Lenin, Che eller Mugabe är eller har varit i kulturpersonligheter som Jönssons, Lindeborgs och Andreas Malms värld. En värld fylld av hyllade massmördare och vänsterklichéer. Trots att islamisterna egentligen står för allt sådant som vänstern historiskt varit mot; religiös fundamentalism, kvinnoförtryck och medeltidens sämsta sidor i största allmänhet, så tycks det finnas en stark dragningskraft till dem. Den enda anledningen jag kan tänka mig är logiken om ”fiendens fiende” och det rosa skimmer som vänstern väljer att omge alla självbetitlade ”motståndsmän” med möjlighet att framstå som ”revolutionärer”.
För feminister som Åsa Lindeborg borde detta vara bilden av den värsta sortens patriarkala förtryckare – den våldsdyrkande mannen. Men nu är inget sexigare än en armydressad "motståndsman" med patronbälten och obligatorisk jättestor kniv i sidan. Att den används för att skära halsen av tillfångatagna amerikanska soldater inför kameror, får väl antingen ses som ett uttryck för "motståndsmännens" desperation, om det helt enkelt inte bara är att ses som ett exotiskt kulturellt inslag.
Enligt Dan Jönsson är det västvärlden som provocerar fram det islamistiska våldet; dels sedan lång tid tillbaka genom det kapitalistiska systemet i sig som påstås "stäng(a) miljarder människor ute" och såklart den "imperialistiska" utrikespolitiken. Det senaste vapnet i västvärldens händer är yttrandefriheten, vilken samma Jönsson säger används som en "spjutspets i kriget mot terrorn". På vilket sätt detta skulle vara dåligt är bortom min fattningsförmåga. Det tillhör det öppna demokratiska och liberala samhället att använda yttrandefriheten till att göra satir av sina fiender. Skrattet är en säkerhetsventil som måste öppnas då och då. För om vi inte får göra narr och skratta åt galningarna kommer vi att börja hata dem på riktigt istället och då kommer vi sluta behandla dem mänskligt. Humorn är alltså ett sätt att bevara mänskligheten mitt i något fullständigt absurt.
Men vänstern har alltid haft svårt för att skratta åt sin fiende på andra sätt än hånfullt och nedlåtande. För dem är hatet för starkt och eftersom man känner andra så som man känner sig själv, så måste vänstern projicera sitt eget hat på liberaler och konservativa. Vi skrattar åt vänstern för att de är så absurt galna, vänstern skrattar åt högern för att de anser dem vara lägre stående varelser, omoraliska, korkade och onda. Det är bara att lyssna på de senaste Sahlinska utspelen. Hon menar på fullt allvar att Alliansen vill att svårt cancersjuka skall tvingas jobba i saltgruvor därför att de är onda, när de ändrar på sjukförsäkringarna för att de friska som sjukskrevs av förra s-regeringen skall kunna återgå till arbete.
Så idag när vänsterns socialistiska drömmar mer eller mindre är raserade räcker det att någon påstår sig göra "uppror" mot USA, den stora projektionsduken för alla vänsterns demoner, för att man skall hoppa på det tåget och glatt hejja på de mest psykotiska mördarna i vår tid. Varför? Därför att det inte finns någon annan att sida med helt enkelt. Kommunismen är mer eller mindre utrotad och lär inte komma tillbaka på bred front än på ett tag i alla fall (även om vissa försök görs här och var). Vad som återstår som en kraft att räkna med är islamisterna.
Kan det bli galnare?
Ursprungsartikel
Källa: Kaffepaus (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar