Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

tisdag 12 januari 2010

Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!


Asylhanteringen i Sverige fungerar uruselt. Hur ska man kunna få ordning på den? Jag  bad en migga med lång och ingående erfarenhet av handläggning av och beslut i asylärenden, att ge sina synpunkter. Här är de:

Jag tycker att ”kortare väntan” är bra, förutsatt att vi får det att fungera. Där är jag lite av en pessimist. Om två så kallade pilotprojekt har fungerat så kan det ha skett på bekostnad av alla andra som inte varit med i dessa ”mönsterprojekt”. Det som ändå är en bra tanke är, att alla ärenden ska avgöras inom tre månader, ingen fär AT-UND (undantag från kravet på att inneha arbetstillstånd).

De som ska få asyl ska få det snabbt och de som inte har asylskäl ska få utvisningsbeslut lika snabbt. Tyvärr jobbar domstolarna inte med kortare väntetider, så de måste också involveras. Som det är nu kan det dröja åratal innan ärendet avgörs definitivt. Och vem behöver AT-UND när man kan jobba svart hela tiden?

Och sedan, efter domstolens utvisningsbeslut händer ändå inget. De utvisade stannar kvar, de får fullt bidrag trots att de inte samarbetar för att åka hem. Vissa kräver bättre bostäder, många kontaktar media. Deras barn blir apatiska, de blir själva sjuka. Snyftreportage skrivs, och aldrig någonsin frågar någon reporter dessa människor varför de inte åkt hem!

Jag brukar alltid fråga det, allra först, när det gäller preskriberade ärenden. Nu tror många kanske att svaret är ”död och förtryck i hemlandet”, men där tror de helt fel. Nej, de flesta minns knappt sina gamla asylskäl längre, men menar att de måste få stanna här därför att de stannat här så länge redan.

Hur ska vi få människor att åka hem? Utan att ta dem i förvar. Som ju är så kritiserat, att ”människor som inte begått värre brott än illegal vistelse fängslas som om de vore kriminella”.

Man kan få dem att resa till hemlandet genom att att ge dem PUT (permanent uppehållstillstånd). Om de får PUT så åker de hem, på ett långt, men inte för långt besök. Man ska vara folkbokförd här för att få behålla sitt PUT och sina förmåner. Sex månader om året kan man bo i hemlandet.

Jag vet inte vad som kan göras för att förbättra asylhanteringen. Kanske att man faktiskt – som många föreslagit – skapar uppsamlingsläger utanför Schengen-området och utreder asylskälen där. Sedan kan EU-länderna hjälpas åt att ta hand om dem som har rätt till asyl.

Det vi nu håller på med är rena vansinnet. Varenda människa (utom kanske journalister) förstår väl, att om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö iklädd i de senaste modejeansen! Eller om jag rymmer från fängelse eller militärtjänst och sedan reser med kamel eller åsna och lastbil till Sverige där jag stapplar in på Migrationsverkets lokaler så kan jag knappast ha nyplockade ögonbryn, italienska modeskor och flera kappsäckar med mig.

Min kommentar: Det är inget konstigt med att människor från fattiga och oroliga länder söker sig till ett land där man kan få bostad och bidrag utan att jobba, som man kan i Sverige. Ett land där man själv kan bestämma att man stannar kvar trots att den rättsliga processen visat att man inte har rätt till det. Och där myndigheter inte förmår att med kraft se till att landets lagar följs.

Felet ligger alltså i första hand hos svenska politiker, den svenska regeringen, de svenska myndigheterna (Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen) och hos medierna som inte rapporterar allsidigt. Tack vare bloggosfären går dock mediernas – ofta ensidiga – reportage inte hem riktigt på samma sätt som för bara några år sedan, eftersom journalister inte längre har monopol på ”sanningen”. Om politiker och medier inte tar asylfrågan på stort allvar och inser att den inte är svart eller vit utan bådadera samtidigt, så kan ingen säga sig vara förvånad när de ser valresultatet i september 2010.

För säkerhets skull: Det finns givetvis också människor som har asyl- och skyddsbehov och som har rätt, enligt svensk utlänningslag, att få uppehållstillstånd i Sverige, även om de är betydligt färre än de som nu stannar kvar här. Också för deras skull vore det av vikt att rapporteringen i media blev mer balanserad och att asylsökande

© OBS! Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.


Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)

Inga kommentarer: