Nuders och Östling om vårt framtida samhälle

Nuder skriver i sin bok "Stolt men inte nöjd" om ett tal han höll i Almedalen 2005. Talet handlar om samhällsutvecklingen och såg ut så här.

Under många år fanns en stark framtidstro baserad på egna erfarenheter:
Eftersom mina föräldrar fick det bättre än sina föräldrar, skulle också jag få det bättre än mina föräldrar. Framtiden var inte något skrämmande. Människor visste – av egna och andras erfarenheter – att förändringarna var en förutsättning för förbättringar.
Idag är stämningsläget ett annat. Färre och färre tror på någon slags automatisk, historisk garanti för att nästa generation kommer att få det bättre än föräldragenerationen. Förändringar har snarast blivit synonymt med försämringar.
Jag och mina jämnåriga är långt ifrån övertygade om att våra barn per automatik kommer att få leva i ett bättre samhälle än det vi växt upp i.

Nuder är snarast lite för försiktig i sin pessimism. Vi har redan vandrat en bit på den breda väg som leder till ett sämre samhälle för majoriteten av vår befolkning. En stor del av ansvaret för denna negativa utveckling har våra politiker. Till en del beror utvecklingen mot ett sämre samhälle av politiska beslut, även om vi naturligtvis också påverkas av vår omvärld.

Exempel på att vårt samhälle fungerar sämre än på sextio och sjuttiotalet är många. Tillgängligheten i sjukvården är sämre än någonsin. Jag känner familjer som väntat nästan ett dygn för att deras barn skall få vård. Det skall sägas att avancerad vård för svåra sjukdomar nog aldrig varit bättre än i dag, där har utvecklingen gått framåt.

I vinter kunde vi konstatera att enkla samhällsfunktioner som snöplogning fungerade oerhört mycket bättre för. Verksamheten har "avknoppas" för att spara pengar men man får ändå den plogning man betalar för. Pendeltågen går sönder i en takt så att man undrar om man befinner sig i en bananrepublik. T.o.m. de moderna men billiga bussar man använder i dag är sämre än de gamla, de tar sig inte upp för rätt modesta backar om det ligger snö på dessa.

Läser vi böcker om "Tumba-tarzan" så jagade hela Stockholms poliskår honom för några inbrott i sommarstugor där han tillgripit några konservburkar p.g.a. akut hunger. Det kan tyckas skrattretande i dag, men nu har vi faktisk kommit dithän att inbrott inte utreds alls, inte ens om tjyven har blivit filmad i närbild under själva brottet. Otryggheten i vissa av våra etniska enklaver är monumental. Artiklar och TV-inslag om brinnande bilar och nedbrända skolor har blivit vardagsmat. Den negativa utvecklingen när det gäller vår trygghet är så tydlig så den står skriven i blinkande neon.   

Skolornas förfall är omskrivet i våra tidningar, om än något överdriven. Det spelar ingen roll hur hårt lärarna arbetar eller hur duktiga de är om en stor ström av nya medborgare kommer till vårt land som varken behärskar vårt språk eller de kulturella koder och informella regler som gäller. Dödsstöten för en meningsfull undervisning blir det när samhället och våra politiker lägger rent föräldraansvar på redan hårt ansträngda lärare. Listan på exempel kan göras ännu längre men de av oss som är lite äldre ser ändå denna utveckling mycket tydligt.  
 
Hur ser då framtiden ut för vår nation? Det finns olika scenarion naturligtvis, mycket beroende på de politiska krafternas olika styrkepositioner. Ett scenario står VD för Scania, Leif Östling för. Vi tar Leif Östlings politik som exempel för att det är ett tydligt exempel på en utvecklingslinje som redan börjat. Dessutom intervjuades Östling i Uppdrag granskning onsdag den 20 januari 2010. Där gav han tydliga signaler för hur han ser på ett framtida idealsamhälle. 

Uppdrag granskning handlade om den nya trenden med bemanningsföretag som hyr ut personal. Leif Östling VD på Scania tyckte man kunde skrota all arbetslagstiftning. Han minskade själv personalstyrkan avsevärt när den senaste krisen kom men sade inte upp någon p.g.a. att Scania med Östling i spetsen använde sig av inhyrd personal. Scania och Östling sparade många miljarder på att använda sig av bemanningsföretag i stället för fast anställd personal. Det är samma Östling som i tidningar gått ut och propagerat för fri invandring (Dagens Industri, tisdagen 14 mars 2006 sid 4).

Det är lätt att skissa på det samhälle Östling vill se. Det är ett samhälle där i princip laglöst land råder utanför de gated communities där Östling själv skulle bo. Utanför de communities som vaktas av beväpnade män i uniform skulle människor bo i ghetton och slum. Människor skulle arbeta för en spottstyver för att klara livhanken. Vårt land skulle förfalla utanför de luxuösa inhägnade öar där Östling och hans gelikar skulle bo. Slum och ghetton skulle breda ut sig och det land vi i dag kallar Sverige skulle förfalla likt en falnad kvinna som inte bara ägnat sig åt löst leverne i största allmänhet, utan dessutom börjat missbruka narkotika och alkohol.    

Här kommer allt tal om den oundvikliga globaliseringen in på ett mycket passande sätt. Att Östling inte bara hyllar globaliseringen, utan att han heller inte hyser några som helst känslor för den nation som fött honom är alldeles uppenbart. Hur skulle han kunna det? Om man strävar efter ett samhälle med gated communities med en tilltagande slum utanför dessa små minisamhällen så kan man helt enkelt inte hysa några känslor varken för det inhemska folket eller den egna nationen som sådan. Det är övertydligt att Östlings tal om fri invandring är raka motsatsen mot allt vad humanism står för.

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)