Samtidigt som rapporterna haglar över oss att hjälpen till de jordbävningsdrabbade i Haiti inte kommer fram så börjas det talas om flyktingströmmar. USA förklarade tidigare att de under inga omständigheter kommer att ta emot några flyktingar från Haiti. Däremot har ett antal jordbävningsoffer tagits emot av både USA och andra grannländer för vård. Det är bra att Haitis grannländer redan nu sätter ned foten vad gäller att lösa de fruktansvärda problem som Haiti befinner sig genom att fly landet. Lösningen måste vara att så småningom bygga upp landet igen och då kanske samtidigt försöka skapa en demokrati och ett samhälle som är värd namnet, samt bygga upp en nation och förvaltning som människor kan känna stolthet över. Första lösningen vid en katastrof kan aldrig bli att lämna sitt fosterland. Om man läser de svenska tidningarna kan man annars lätt få den uppfattningen. Lösningen på snart sagt alla problem stavas emigration.
Både i TV och i våra tidningar talas det hela tiden om att den massiva hjälp som i princip hela världen sänt till Haiti, inte kommer ut till invånarna. Varför då undrar jag? Journalister har tydligen inga problem att komma fram i Port-au-Prince. En svensk journalist på SVT tog sig till ett sjukhus där absolut ingenting fanns av sjukvårdsutrustning, flugor surrade i öppna djupa sår hos jordbävningsoffren. Men vår journalist från världens tryggaste samhälle lyckades ju ta sig fram till sjukhuset, varför klarar då inte hjälporganisationer av samma uppgift? Är det så att alla humanister i dessa hjälporganisationer inte riktigt består av människor med de rätta egenskaperna för att klara jobbet? Någon gång måste vi faktiskt ställa oss den frågan. Ligger det lik på vägen så kör man väl över dem om man har antibiotika och morfin i bagaget som måste fram till ett sjukhus där människor trots allt fortfarande lever. Det står i SvD att det råder brist på morfin och antibiotika på sjukhusen i Port-au-Prince, hur är det möjligt? Det landar flygplan hela tiden med dessa varor. Det är fullkomligt obegripligt.
Rapporterna från Port-au-Prince är dessutom väldigt divergerande. SVT:s Bert Sundström säger gång på gång att läget i Port-au-Prince är lugnt och relativt tryggt, bättre än för 10 år sedan trots jordbävningen. Han verkar dock alltid befinna sig på flygplatsen när han ger sina intervjuer. Andra rapporterar om kriminalitet och upplopp i staden, en stad som mest likande en soptipp, även innan jordbävningen. En pikant detalj var när SVT rapporterade om förtvivlan och desperation, samtidigt filmade man människor som kastade omkring sig tomma kartonger, det var bara det att man på TV tydligt kunde se hur människorna skrattade när de kastade kartonger på varandra. Det var en klockren dramaturgisk miss, de måste ha blivit ombedda av filmteamet att kasta omkring sig kartongerna.
Det talas om adoption av föräldralösa barn från Haiti. Har barn inga anhöriga i livet så återstår ju inget annat än adoption för dessa barn självklart, i annat fall så skall sådana adoptioner inte ske, det är självklart.
Vi hoppas ändå att denna fruktansvärda tragedi ändå så småningom kan bli en nystart för det plågade och fattiga landet som i princip alltid lidit av ett demokratiskt underskott och svår misskötsel. Det finna andra exempel välden över där en katastrof blivit en vändpunkt till det bättre för nationer som gått kräftgång i misär och konflikter.
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar