Fortfarande nej till EMU

Det var bara sex år sedan svenska folket gick till val i en folkomröstning som gällde medlemskap EMU-samarbete och om vi skulle införa euron som valuta i Sverige. Resultatet blev ett tydligt "nej" till euron. Hela det politiska etablissemanget satsade allt på att få det svenska folket att rösta för byte av valuta. Besvikelsen blev mycket påtaglig på valnatten när nederlaget stod klart för etablissemanget. Lars Leijonborg for ut i attacker mot det svenska folket och kallade det obildat. Göran Persson tog det lugnare och kapade en del politiska poäng när Leijonborg så tydligt tappade koncepterna.

De sista åren har det återigen dykt upp artiklar med jämna mellanrum som återigen föreslår en ny omröstning. Det är EMU-positiva artiklar som de stora tidningarna droppar med jämna mellanrum. Jag har inte sett en enda artikel som är negativ till euron. Det är unikt att det börjar talas om en ny omröstning redan nu. Det var 29 år sedan vi röstade om kärnkraften, men resultatet anses mer eller mindre gälla ännu.  

I dagens DN finner vi ännu en artikel där det framförs krav på en ny EMU-omröstning, folket röstade ju "fel". Så här står det i artikeln.

Den svenska opinionen för euron har under åren stärkts i kölvattnet av finanskrisen, och den senaste opinionsundersökningen från SCB visar att det i dag är fler svenskar på jasidan än på nejsidan. Ett fullt EMU-medlemskap måste föregås av en framtida folkomröstning. Men in¬nan dess är det viktigt med en diskussion där för- och nackdelar vägs mot varandra. Vi menar att det enda rätta är att nu utvärdera det svenska läget och öppna upp för en saklig samhällsdebatt. Miljöpartiet bejakar numera Sveriges medlemskap i EU och Mona Sahlin är långt ifrån ensam inom socialdemokratin om att vilja använda EU aktivt och stärka det ekonomisk-politiska samarbetet. Det är viktigt eftersom brett samförstånd krävs för att en ny folkomröstning ska bli aktuell.

Att fler svenskar är för ett EMU-medlemskap är kanske inte så konstigt eftersom debatten är så ensidig, det är spel mot ett mål. Det är bara fördelar som anförs, aldrig nackdelar. Att det enda rätta är att utvärdera det "svenska läget" låter kryptiskt. Förmodligen är det "svenska läget" så att svenska politiker vill komma in i klubben av den innersta EU-kretsen. Det är ju prestige och pengar det handlar om. Även svenska politiker vill sitta med på de glassiga mötena och ge ett intryck av att vara stora europeiska statsmän. Ja MP "bejakar" nu ett svenskt EU-medlemskap och har blivit ett parti bland de andra etablissemangspartierna. Samtliga nuvarande riksdagspartier utom vänsterpartiet är för ett svenskt EU-medlemsskap emedan 40 procent av folket är emot. Man måste fråga sig det demokratiska i detta märkliga förhållande.  Till slut så tar vi med denna mening i artikeln.

Ett svenskt euromedlemskap är inte en fråga om höger och vänster. 

Nej, det är inte en fråga om höger eller vänster, det är en fråga om folket mot etablissemanget. Knappast någon viktig fråga är "höger eller vänster" längre. I fler och fler frågor så går den verkliga skiljelinjen mellan folket och etablissemanget, det politiska och delvis det mediala etablissemanget. Låt oss visa etablissemanget vad verklig demokrati är och bestämt säga nej till EMU-samarbetet och ett byte av valuta.

Länk DN

Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)