Det kom ett mejl från en bloggläsare med signaturen ”Kritisk” som jag, med vederbörandes tillstånd, publicerar nedan. Personen, vars identitet är känd för mig, har bett att namnet inte ska anges. Inlägget publiceras främst för att det är ett lysande exempel på att folket inte får korrekt information eftersom medierna inte rapporterar allsidigt om asylområdet. Den självgoda journalistiska eliten undanhåller nämligen – av någon outgrundlig anledning (okunskap?) – en massa relevant information som den inte anser att ”pöbeln” behöver veta.
Jag brukar regelbundet läsa din blogg och förvånas över den arbetssituation som råder på Migrationsverket och som redovisas av olika ”miggor”. Vore inte detta ett ämne att ta upp i t.ex. ”Uppdrag granskning”?
Jag har tidigare varit väldigt naiv beträffande hantering av asylärenden och inbillat mig att det har varit under kontroll men så är ju inte fallet. T.ex trodde jag att det var ett absolut krav att kunna styrka sin identitet, att asylsökande med brottsligt förflutet i hemlandet skickades tillbaka, likaså att asylsökande som begår brottsliga handlingar då de vistats i flyktingförläggningar eller fått uppehållstillstånd hade förverkat sin rätt att få stanna i Sverige. Att använda DNA-teknik trodde jag var ett självklart hjälpmedel för att verifiera släktskap. Men nu börjar jag faktiskt undra om det upptäcktes att det förekom inavel bland några kategorier av asylsökande och att detta var så känsligt att testerna avbröts. Dessutom trodde jag att det skedde en läkarundersökning för att förhindra smittspridning av diverse otrevliga sjukdomar.
Det är nog nu lättare för brottslingar att komma in i Sverige än att låta värva sig i Främlingslegionen därför att där sker numera en kontroll att den sökande inte är kriminell men här finns det ingen sådan kontroll eftersom man överhuvudtaget inte vet vem den asylsökande är eftersom alla personliga handlingar saknas. Det bör ju vara offren i en konflikt som skall få asyl men eftersom ingen kontroll sker så släpps både offer och förövare in i en salig blandning.
Hela debattklimatet kring invandring har ju blivit så infekterat att det inte ens går att påtala bevisbara fakta utan att bli kallad för rasist. Detta tycker jag är en styggelse därför att invandningen har negativa baksidor som påverkar livet för befolkningen i hög grad och detta måste kunna diskuteras utan att det slungas ut alla möjliga beskyllningar. Den som kritiserar den förda invandringspolitiken bemöts inte med sakargument utan personangrepp och detta skapar ju inte möjligheter till en saklig diskussion. (Jag använder uttrycket ”diskussion” därför att då är de olika parterna redo att lyssna på varandra, försöka belysa fakta och väga argumenten mot varandra. Nu talas det bara om att ”ta debatten” och går man in i en debatt så gör man det för att vinna, även om det kräver fula knep och osakligt resonemang. Det räcker att bevittna kaoset i TV-programmet ”Debatt” för att bli avskräckt).
En anledning till intoleransen mot dem som ser frågetecken med flyktingpolitiken kan vara att det under ca tre decennier plöjts ner mycket prestige av olika debattörer och ”experter” i detta ämne och då är det bättre att slåss med näbbar och klor än att riskera att bli överkörd av sakskäl.
Nu läser jag emellanåt en del domar som producerats av Migrationsverket och behandlats av Migrationsdomstolen. Detta är i många fall en skrämmande läsning och det senaste jag läste var om en kvinna från Jemen som fick PUT på grund av att hon påstod att hon hade haft sex med en kanadensare och därför riskerar att dödas av sin farbror om hon återvänder dit.
"Migrationsdomstolen anser att hon förmått göra det sannolikt att de händelser som hon har åberopat har inträffat på det sätt som hon beskrivit i sin berättelse". Det räcker tydligen att påstå att man är hotad (detta går givetvis aldrig att bevisa) och berättelsen sväljes med hull och hår och PUT beviljas.Det skrivs ju emellanåt i tidningarna att personal som arbetar på flyktingförläggningar dagligen får utstå många olika typer av oönskade påhopp men detta diskuteras aldrig trots att arbetsförhållandena för denna personal i många fall måste vara vedervärdiga.
Jag har nu fullständigt tappat förtroendet för massmedia, politiker och de statliga verk och myndigheter som är engagerade i flyktingfrågor och detta är eländigt om man tror på en öppen demokrati.
Anledningen till att jag skriver detta är att jag måste kanalisera en frustration som inte kan få utlopp eftersom integrationens och invandringens baksidor inte tillåts att öppet diskuteras, så detta var ett sätt att ”skriva av mig” och jag hoppas att du inte misstycker.
Reflektion: När jag läser ovanstående mejl – och många andra liknande som når mig – förstår jag att det finns massor att diskutera, förklara och vända och vrida på. Många missförstånd skulle också kunna klaras upp om det i Sverige existerade åsikts- och yttrandefrihet i praktiken och inte bara i teorin.
© Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.
Ursprungsartikel
Källa: Merith Wager (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar