Statistiska Centralbyrån (SCB) publicerade nyligen en omfattande rapport om utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden. Dels redovisas hur sysselsättningsutvecklingen bland utrikes födda personer som invandrade till Sverige åren 1997, 2000 och 2003 sett ut och dels beskrivs utrikes föddas situation på arbetsmarknaden under de tre första kvartalen år 2009.
Integrationsmönstren för utrikes födda känns väl igen. Det tar ca 7-10 år för en nyanländ att skaffa sig egen försörjning, längre tid för kvinnor än män, och ju lägre utbildningsnivå man har desto längre tid tar det att bryta det skattefinansierade bidragsberoendet.
Personer som fått asyl är sysselsatta i lägst utsträckning. Speciellt låg är sysselsättningen bland personer som fått asyl och enbart har en förgymnasial utbildning. Det är bland personer födda i Irak, Iran och Somalia som sysselsättningen är allra lägst. Alltså dom folkgrupper som i allt väsentligt dominerat dom senaste decenniernas invandring till Sverige.
Intressant är att notera vilka det är som flyttar eller stannar i landet. Bland personer som fått asyl bor cirka 90 procent fortfarande i landet efter 10 år. Bland arbetskraftsinvandrarna gäller detta för mindre än halva gruppen. Det tenderar alltså att vara de med sämst arbetsmarknadsintegration som stannar i Sverige. Att lägre representation på arbetsmarknaden per automatik också innebär en allt mer omfattande bidragsförsörjning och därmed en bekymmersfri tillvaro bekostad av andra nämns dock inte som skäl för att asylanter stannar i landet i avsevärt större omfattning än dom som jobbar för sin försörjning. Det får man i vanlig ordning räkna ut själv…..
En ”positiv” uppgift är att lågkonjunkturen det senaste året inte verkar ha drabbat utrikes födda hårdare än andra. Att man sedan påverkas i ytterst liten omfattning av att gå från inget arbete till inget arbete är heller ingen slutsats som dras av undersökningen.
SCB-undersökningen (PDF)
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar