Den igår presenterade undersökningen från SCB (Statistiska Centralbyrån) om partisympatier bekräftar bara den trend vi sett under november månad. Sverigedemokraterna erhåller 5.1% av väljarsympatierna, första gången man överhuvudtaget hamnar över 4% i en SCB-undersökning.
Detta bevisar att SD haft något av ett opinionsgenombrott under hösten 2009. Det är först nu vi kan se upprepade mätningar där partiet är signifikant större än fyra procent. Ett uträknat genomsnitt av väljarsympatierna som dom presenterats av opinionsundersökningsföretagen under november ger SD ett genomsnitt på ca 5.4%. Man har i flera av dessa undersökningar haft högre siffror än centern, kristdemokraterna och vänsterpartiet.
Detta genererar naturligtvis stark oro hos dom etablerade riksdagspartierna och deras medlöpare i det mediala maktkomplexet. På Newsmill publicerar Kvällspostens politiska redaktör och ledarskribent Peter J Olsson en nedlåtande artikel där han hävdar att Sverigedemokraternas bakslag nu skall komma när man konfronterar dom med andra frågor än profilfrågan om den vansinniga massinvandringspolitik som sittande regeringar, oavsett partifärg, fört dom senaste trettio åren. Alltså ytterligare en artikel i raden av många där man debatterar Sverigedemokraterna istället för sakfrågor. Man kan ju undra varför det skall vara så svårt att ta den diskussionen istället? Är det kanske så att etablissemanget vet att börjar man diskutera just dessa sakfrågor så har man obönhörligen förlorat den debatten då Sverigedemokraternas åsikter vilar på en stabil grund av officiella och offentligt tillgängliga fakta.
Även denna artikel, som så många andra, andas demokratiförakt och en von oben-attityd mot dom sverigedemokratiska väljarna. Opinionsläget pekar alltså tydligt på att många svenskar finner det önskvärt att Sd finns representerat i riksdagen. Vad är det då för resonemang som bl a Olsson för om att ”stoppa” Sd, eller ”slippa Sd i riksdagen”? Om ett parti på ett korrekt demokratiskt sätt blir invalda i Sveriges beslutande församling, varför skall man då överhuvudtaget diskutera i termer av att partiet skall stoppas? Då kan man ju lika gärna vara ärlig och säga som det är, ”vi gillar inte er politik, vi skiter i att det finns 5,10 kanske 15% av Sveriges befolkning som gillar er politik, ni skall i alla fall och på alla tillgängliga sätt utestängas från politiskt beslutsfattande.” Det är ett rent skrämmande demokratiförakt och visar på ett närmast övertydligt sätt vilket demokratiskt underskott sittande riksdagspolitiker och dess lydiga lakejer i massmedia skapat i Sverige.
Det enda sättet att med skärpa tillbakavisa dessa odemokratiska tendenser som massmedia och riksdagspolitiker närmast dagligen excellerar i är att infinna sig vid valurnorna denna viktiga söndag den 19 september 2010. Vi måste ta tillbaka demokratin dit den skall vara , hos folket. Vi skall inte finna oss i att se hur ”representativ” demokrati innebär att det förs en politik som i stora delar saknar förankring hos det svenska folket.
Vad skall man rösta på då? Tja, för min del är det alldeles självklart. Jag kommer att lägga min röst på Sverigedemokraterna. I dagsläget finns det inget annat alternativ om man som jag är starkt kritisk till den förda politiken på invandrings- och integrationsområdet. Jag hoppas och tror att dom flesta av er som läser detta kommer att följa mitt exempel……….Att en röst på SD också är ett uppsträckt långfinger riktat mot politiker som glömt bort sitt folk, journalister som slutat förmedla nyheter och istället åsiktsindoktrinerar och ”kultur”-personligheter som från sina innerstadsvåningar kallar oliktänkande i invandringsfrågan för allsköns otrevligheter är ju bara en positiv bieffekt, inte sant?
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar