Gerda Antti är en av våra mest lästa författare. Hon debuterade redan i början av 1960-talet och har genom åren fått en allt större läsekrets och har med all rätt blivit folkkär. Hennes kåserier, noveller och romaner beskrivs som vardags-realistiska och hon har kallats landsbygdförfattare och samtidsskildrare. Hon är också känd för sin humor och sin vassa tunga. Den senaste romanen heter Min man David (2008). Nu har hon skrivit en insändare i Corrren:
”Varför vill Migrationsverkets generaldirektör ha en imam i sitt etiska råd?
Den senaste tiden har Corren haft många artiklar om asylsökande och om hur vedervärdigt Migrationsverket sköter sin uppgift. Vi har fått läsa om hur omänskliga vi svenskar är, att vi hyser människoförakt, är inhumana och islamofober.
Jan Johansson skriver den 17/2-09 att ”det finns ingen rimlig chans att på saklig grund få det skydd som FN-deklarationen anger (…) När kommer beslutsfattare på Migrationsverket att ställas till svars för beslut som leder till att asylsökande utsätts för kränkande och förnedrande behandling?” Rätts-chefen Mikael Ribbenvik säger att Migrationsverket hittills inte har gjort något fel men vi måste anpassa oss till hur omvärlden ändras. Och 24 svenska kyrkor tillsammans med ärkebiskopen dömer ut utlänningslagen och vill att alla sjuka asylsökande ska få stanna.
Svenskarna är islamofober som inbillar sig allt möjligt ont om muslimer och därför bör vi utbildas, säger Jan Hjärpe, Men inte behöver vi inbilla oss, vi bara läser tidningar och böcker. Det är inte skåningar och frälsningsarmen som är självmordsbombare och som lägger ut vägminor och förbjuder flickor att gå i skolan och slår ihjäl flickor som har haft en pojkvän, det är islamister som bedriver heligt krig. Men så fort något av detta förs på tal får vi höra att detta står inte i Koranen. Men blir man ihjälslagen så blir det inte roligare för att det inte står i Koranen. Det blir gjort i alla fall, och det blir gjort i religionens namn.
För föreställningen som lever i många muslimer är att det är Allahs röst som talar. Och moskén har muslimer med sig, vart de än flyttar, för religions-frihet, det har alla människor. En svensk kristen har ett kors om halsen och går till kyrkan och tycker om klockringning och om psalmer och tror på Gud, som vi alla gör i hemlighet när vi är lessna, och han gör inte stort väsen av sig. Men en muslim som är troende muslim, han och hon märks på de krav som framställs. Och kraven kallas religiösa rättigheter, och de sträcker sig utanför moskéns väggar.
Och det är det vi svenskar inte alltid gillar. Inte att människor kommer hit som flyktingar, men att de vill bestämma över hur de ska ha det.”
Läs hela
Corren
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar