Historiskt sett har LO alltid varit nära knutet till det Socialdemokratiska partiet. Det var inte så konstigt i början på 1900-talet, Socialdemokraterna var tydligt det parti som tog ställning för lönearbetaren mot arbetsgivaren. Det Socialdemokratiska partiet var närmast den politiska grenen av fackförbundet. I dag har detta förhållande urholkats alltmer av flera orsaker. Den klass som går under benämningen "arbetarklass" är svårtolkad i dagens samhälle. Många i den grupp som klassiskt kallas "arbetare" har det bättre ekonomiskt än en majoritet av t.ex. tjänstemännen. Socialdemokraterna har själva övergett de som har vanliga lönearbeten för att ägna sin uppmärksamhet åt HBT-frågor, invandrare, allehanda minoriteter samt allmänt flummeri. Socialdemokraterna har också i övrigt rört sig in mot den mitt i ekonomiska frågor där allianspartierna också trängs. Vi kan inte ens minnas när socialdemokratiska företrädare nämnt den grupp de fordom representerade.
Precis som Gudmundsson skriver i en artikel på SvD så blir förhållandet mellan LO och det Socialdemokratiska partiet alltmer märkligt och ifrågasatt. Att en fackförening vars medlemskap bygger på den förutsättningen att medlemmarna skall sympatisera med ett visst parti är alltmer odemokratiskt börjar bli uppenbart. Gudmundsson tar upp ett fall där en medlem i transport som också är aktiv i KD uppmanats att lämna sina fackliga uppdrag.
Samtidigt som den rent logiska kopplingen mellan Socialdemokraterna och facket blir alltmer tveksam så ägnar sig fackföreningarna åt rent politiska frågor och ställningstaganden. Jag var själv med i en fackförening under många år. Fackföreningens egen tidning tog allt som oftast ställning i rent politiska frågor. Tidningen talade med självklarhet om hur positivt det var med mångkultur och hur hemska de människor var som inte förstått vitsen med införandet av denna ordning. Det hela slutade med att jag efter en brevväxling med chefredaktören för fackets tidning, lämnade fackföreningen.
Det skall också sägas att den fackförening jag var medlem i inte ägnade sig speciellt mycket åt medlemmarnas intressen utan verkar ha förfallit till ren partipolitik på heltid. Det fanns således ingen som helst orsak att längre betala in medlemsavgiften. En fackförening skall tillvarata sina medlemmars intressen, hur svårt kan det egentligen vara? De politiska partier vi har skall ägna sig åt politik.
Länk SvD
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
1 kommentar:
Det var faktiskt hans politiska uppdrag i facket det gällde, inte de rent fackliga som han har kvar.Allvarligare var att för något år sedan uteslöt en fackligt aktiv för att han arbetade för SD.Jag minns hur många Transportare ville protestera men tyvärr var det inte någon som tog tag i det.
Skicka en kommentar