Saab tillhör den svenska industrihistorien och är en del av det fundament som Sverige byggt sin rikedom och sitt välstånd på. Nu har beskedet kommit att Saab läggs ned och försvinner, i alla fall Saab automobil. Det har påståtts i pressen att Saab nästan aldrig gått med vinst. Det kan vara sant rent resultatmässigt för själva enheten (fast det vet vi inte ett dyft om egentligen) men ett stort företags effekter på underleverantörer och andra diverse effekter på företag och samhälle i övrigt är stora. Dessutom är det samhällsekonomiskt en vinst att alla som arbetar i ett företag ändå inte belastar A-kassan eller andra transfereringssystem. En samhällsekonomisk vinst blir det först när andra mer vinstgivande företag anställer arbetsstyrkan på Saab, vilket i dagsläget lär dröja ett bra tag.
När jag var ung så kapsejsade svensk TEKO-industri, det var en plågsam men nödvändig utveckling. Vi kunde i förlängningen inte konkurrera med låglöneländer där arbetarna i princip inte fick betalt alls med svenska mått mätt. Därefter kom turen till varvsindustrin. En enorm överkapacitet fanns för varven världen över och någon måste dra det kortaste strået. Det var förresten inte bara svenska varv som dog när överkapaciteten blev manifest världen över.
Kanske fanns det ingen räddning för Saab på lång sikt, företaget sålde helt enkelt för få bilar. En enkel men klinisk sanning för det dilemma Saab hamnat i. Däremot så uppvisar både Alliansregeringen och den förra socialdemokratiska regeringen en nonchalans när vår högteknologiska industri går i graven som är uppenbar och stötande. Det magstarkaste och vidrigaste exemplet på detta var när Gislaved gummifabrik flyttades med hjälp av EU-pengar till Portugal. Gislaved var en framgångsrik lönsam fabrik med en alldeles egen nisch i däcktillverkning. Det hela kan liknas vid ett gigantiskt rån i fullt dagsljus och vår dåvarande regering hånlog i princip åt protesterna. Efter denna affär när Gislaved lades ned i Sverige blev jag en övertygad EU-motståndare och min systemkritiska hållning antog en definitiv och fundamental karaktär.
Att vi som vissa regeringsföreträdare har låtit påskina, skulle kunna leva gott på att sälja diverse tjänster åt varandra tror i alla fall inte jag på. En sådan ekonomi måste sluta med armod. Det talas ibland om att satsa på turism i vårt land. Det är inget fel i det men det kan ju aldrig bli basen i vår ekonomi. De länder som har turism som bas i sin ekonomi är rena s.k. bananrepubliker. Så vad återstår om vi skall hålla vår position som ett välfärdsland bland andra välfärdsländer med stark ekonomi?
Länk DN
Länk SvD
Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar