BROTTSFÖRNEKARNA

(Denna artikel nekades av Newsmill den 24/10 -09:)

”Det finns sanning och det finns osanning”, deklarerade huvudpersonen Winston i George Orwells roman ”1984″.

SD-ordföranden Jimmie Åkesson fick kritik för sin artikel i Aftonbladet, för att inte ha hållit sig till sanningen. Implicit ligger väl i detta en anmodan att istället använda sig av riktiga faktauppgifter. Frågan är bara: vill svenska myndigheter och massmedia vara behjälpliga med att ta fram och publicera sådana?

Som dagligen kan konstateras mörkar media kring etnicitet och utseende på brottsmisstänkta. Vi kan få veta ålder och klädsel, men inte hår- eller hudfärg (såvida den inte är ljus). Pixling av bilder är satt i system. T.o.m. vid efterlysningar har det förekommit att man hållit igen med uppgifter som kan möjliggöra identifiering.

Beträffande intagna på våra fängelser kan vi få veta hur stor andel som är svenska medborgare, däremot inte hur stor andel som har utländsk bakgrund (födda utrikes eller har föräldrar som är det).

Brottsförebyggande Rådet har nu kommit att kallas "Brottsförnekande rådet". BRÅ-företrädares agerande efter SD-artikeln i AB motsäger knappast den bilden!

En rubrik i Aftonbladet den 19/10 -09: "BRÅ: UPPGIFTERNA STÄMMER INTE. Experten: Det är helt och hållet fel".

Experten ifråga heter Klara Hradilova Selin och det hon bestred var Åkessons uppgift om att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa. Vid en mer noggrann läsning framgick dock att hon i själva verket inte alls bestred Åkessons uppgift, hon kunde ju inte ange något annat land som hade fler våldtäkter per invånare än Sverige. Det enda hon påstod var att jämförbar och pålitlig statistik saknades.

Borde inte BRÅ i detta läge arbeta för att få fram en mer jämförbar statistik?

Rimligen säger det något om situationen att antalet anmälda våldtäkter i Sverige mer än 10-faldigats på ett halvsekel och ökat från ett årsgenomsnitt på 370 under 1950-talet till 5.400 under år 2008.

En annan SD-uppgift var att muslimska män är "kraftigt överrepresenterade bland förövarna". Hradilova Selins kommentar: "Hur vet man det? Har man sett någon undersökning på det? Det har inte jag."

Nu var hon nog inte fullt så ovetande som hon ville ge sken av. I SvD den 19/10 -09 – i en artikel med rubriken "SD:s påstående saknar grund" – konfronterades Hradilova Selin där med det faktum att BRÅ gjort undersökningar både 1996 och 2005 om etnicitet hos förövare av olika brottstyper. Där framkom tydligt att män från muslimska länder är kraftigt överrepresenterade som förövare av våldtäkter i Sverige.

Hradilova Selin försäkrade då att dessa BRÅ-rapporter sade "ingenting" om muslimer.

Är det inte ett rimligt antagande att andelen muslimer är högre bland män från muslimska länder än från icke-muslimska länder?

För övrigt är det våldtäktsmännens geografiska härkomst som i sak är relevant – inte i vilken utsträckning de själva ser sig som religiösa. Med stopp för ytterligare invandring från dessa muslimska områden kan antalet våldtäkter nedbringas.

Detsamma gäller för övrigt misshandel, där fallen är väsentligt fler.

Sedan länge har vi genom TV-mediet kunnat ta del av vad Jerzy Sarnecki haft att säga om brottsutvecklingen. Återkommande har han anlitats för att leverera dementier. Uppgifter om att våldsbrottsligheten ökat har han konsekvent förnekat: det är bara anmälningsbenägenheten som ökat. År efter år.

Antalet anmälda brott har långsiktigt ökat, men för enskilda år varit hack i kurvan. Detta har givit Sarnecki möjlighet att – utan att direkt ljuga – påtala att antalet fall gått ned.

På uppgifter om överrepresentation för personer med utländsk bakgrund som gärningsmän har Jerzy Sarnecki framfört tanken att polisen mer koncentrerar sig på att få fast just invandrare. Detta har omväxlande framförts som ett påstående eller mer vagt om att "det inte kan uteslutas". Med ett annat polisarbete skulle resultatet bli annorlunda.

DN hade i slutet av 90-talet ett reportage om heroinhandeln i Stockholm. Där uppgavs att av 50 knarklangare som gripits på Plattan var 33 från Gambia. Sarnecki tyckte då "inte att polisens statistik bevisar någonting, utom möjligen att de lyckats frihetsberöva fler personer från Gambia än från andra länder."

Logiken i det uttalandet blir ju att antingen har polisen utan skäl gripit många av dessa 33 gambier, eller så fanns där ett stort antal svenskar som också borde ha gripits för heroinhandel, men som kom undan.

Statistik från BRÅ på anmälda misshandelsfall visar följande:

• Årsgenomsnittet var på 1950-talet 8.000, på 1990-talet 51.000 – mer än en 6-faldig ökning på 40 år.

• År 1990 var siffran 40.700, år 2008 var den 84.600 – mer än en fördubbling på mindre än 20 år.

I en särskild årsrapport, "Brottsutvecklingen i Sverige", argumenterar BRÅ att dessa siffror inte säger vad de förefaller att säga. I själva verket har antalet misshandelsfall inte ökat.

- En tråd i det resonemanget rör anmälningsbenägenhet, utifrån att bara cirka en tredjedel av misshandelsfallen anmäls.

- En annan tråd är att man ska skilja på antalet gärningsmän, antalet offer och antalet brott. Antalet brott är större än antalet gärningsmän eller offer.

- BRÅ har också kompletterat sitt eget material om anmälda fall med en form av stickprovsmätningar där utvalda personer tillfrågats huruvida de utsatts för våld – vilka visade att ingen ökning skett.

För en lekman kan det var svårt att gå i polemik mot en stab av personer som yrkesmässigt ägnar sig åt dessa frågor, så i slutänden blir det en fråga om förtroende.

Mot bakgrund av den från BRÅ:s sida så många gånger visade ambitionen att agera som ombud för politiskt korrekta makthavare – med intresse av att tona ned de problem de bär ansvar för – finns de grund för ett sådant förtroende?

Den enorma ökningen av antalet anmälda misshandelsfall ända sedan 1950-talet – mer än en 10-faldig ökning – låter sig svårligen bortförklaras med att överhuvudtaget ingen ökning har skett. Utgår vi från att en faktisk ökning av våldsbottsligheten har skett fram till mitten av 1980-talet, varför skulle den sedan ha slutat öka därefter?

Det var år 1985 som invandringen till Sverige från andra världsdelar blev större än den från övriga Europa, en invandring som innefattar grupper (dokumenterat i BRÅ-rapporterna 1996 och 2005!) med stor överrepresentation i våldsbrottslighet. Invandringen från Afrika och Asien har därefter accelererat kraftigt.

För övrigt behöver inte våldsbrottsligheten öka för att den ska utgöra ett allvarligt samhällsproblem! Om den ligger kvar på en hög nivå är det illa nog.

BRÅ:s uppgift om mörkertal – bara en tredjedel av misshandelsfallen polisanmäls – betyder att antalet misshandelsfall år 2008 i själva verket inte var 84.600, utan snarare 250.000!

Ursprungsartikel
Källa: Newsmilld (importerat inlägg)