Somaliska islamister demonstrerar i Amsterdam. Foto: R.F. Garnier
Sveriges befolkning består av nästan 7 procent muslimer. Ändå är det bara sju av hundra personer bosatta i Sverige som är positiva till islam, enligt en ny undersökning från Växjö universitet.
Varannan svensk tycker dessutom illa eller mycket illa om islam och 40 procent, alltså fler än minaretmotståndarna i Schweiz, vill förbjuda bygget av moskéer. De religioner som svenskarna gillar mest är kristendom och buddhism. Judendom kommer näst sist men ändå långt före den utmärkande sistaplatsen för islam.
Undersökningen omfattar 3500 personer och är utförd under ledning av Magnus Hagevi, som är forskare på Växjö universitet. Han säger till radions Studio Ett att man från forskarnas sida varit intresserade av att mäta politiska tecken i tiden, och ta reda på vad politiken kommer att handla om i framtiden.
Enligt Magnus Hagevi engagerar sig svenskarna i mindre och mindre utsträckning i rent materialistiska frågor – såsom skatte- och lönepolitik. Istället är det de kulturella frågorna – synen på tolerans, miljö och invandring – som diversifierar människors politiska ställningstaganden idag.
Magnus Hagevi tycker sig se en ny skiljelinje, ungefär som den gamla blockgränsen. Istället för att rösta höger eller vänster, röstar man nu för eller mot mångkultur. På ena sidan står de som vill ha mer traditionella samhällen, med en hög grad av social och kulturell samhörighet. På den andra står mångkulturalisterna, som bejakar ett mångkulturellt samhälle med många olika livsstilar.
I P1s Studio Ett medverkade också Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet och f.d. talesman för Sveriges Muslimska Råd, liksom journalisten Carl Rudbeck.
Karl Rudbeck menade att det är viktigt att muslimerna själva debatterar och torgför den kritik som finns mot de mer extrema tolkningarna av islam, och själva tar till orda och visar vad dom står för.
Mehmed Kaplan höll inte med. Han var visserligen inte förvånad, men han tyckte sig se hur ”synen på den andre” konstant är intolerant hos svenskarna. Även judendomen finns ju med långt ned på listan över populära religioner, menade Kaplan.
- Finns det inget specifikt för just islam? undrade programledaren.
- Om vi börjar diskutera sånt, då rör vi oss i väldigt djupa och svåra vatten. Då är vi väldigt farligt ute, svarade Kaplan.
Karl Rudbeck menade att Kaplan undvek att svara, och lyfte fram att Islam till skillnad från kristendomen har starka krav på att forma samhället enligt sin bild. Samhället ska göra det möjligt att ge efter för religiösa krav. Kristendomen har inte de ambitionerna, men islam har det, menade Rudbeck och fortsatte:
- Sekuläriserade människor kan tycka att när sekuläriserad lag står i strid med religiös lag så är det den religiösa lagen som alltid ska får vika.
När programledaren frågade Kaplan om han tyckte att mer moderata muslimer varit för dåliga på att föra fram en diskussion om islam, svarade Kaplan att det intressanta istället är att diskutera diskriminering och islamofobi:
- Det är samhällets uppgift att kunna ha ”öppna arenor”. Och där tycker jag att till exempel diskriminering, islamofobi och antisemitism gör att trösklarna blir högre. En sådan diskussion förs i Sverige, men debatten hjälps inte av att man tar till ”brösttoner” och säger att ”vi måste släppa fram diskussionen” och ”sluta lägga locket på”. Så gjorde man i Danmark och där ser vi mycket tydligt vad som har hänt. Debatten har inte förts framåt utan tvärtom bakåt.
Kaplan menade också att den stora rädslan för islam bygger på okunskap. Han ville dock inte säga när, eller snarare om, man kan lyfta på locket och släppa fram diskussionen. Svenskar har ju idag en mycket större kunskap om islam än för tio år sedan. Trots detta, eller kanske på grund av detta, har de är de allt mer negativt inställda till religionen.
AD.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar