Daily Mail, 26 oktober 2009
Så nu har katten verkligen hoppat ur säcken. I åratal, allt eftersom antalet invandrare till Storbritannien sköt upp till synes okontrollerat, har frågan varit hur exakt detta hade hänt. Var det genom ett anfall av tankspriddhet eller inkompetens? Eller var det inte oavsiktligt alls, utan avsiktligt?
Den senare förklaringen verkade allt för fantastisk. En medveten politik för massinvandring skulle trots allt ha varit ingenting mindre än ett försök att förändra sammansättningen av detta land utan att tala om det för väljarna. Man kan inte tänka sig ett mera allvarligt missbruk av hela den demokratiska processen. Nu får vi veta att detta är exakt vad som har hänt. Labour-regeringen har ägnat sig åt en medveten och hemlig väg emot sabotage av den nationella kulturen. Detta häpnadsväckande avslöjande dök ganska nonchalant upp förra helgen i en tidningsartikel av en Andrew Neather. Han visar sig ha varit spökskrivare åt Tony Blair, Jack Straw och David Blunkett. Det var även han som skrev ett epokgörande tal i september 2000 av den dåvarande invandrarministern, Barbara Roche, som krävde en uppluckring av kontrollen över invandringen. Men den verkliga omfattningen av och syftet med denna nya politik var helt mörklagd.
I 1997 års valmanifest lovade Labour "bestämd kontroll över invandringen" och under 2005 utlovades "kraftåtgärder mot missbruk". År 2001 skrevs det endast: den invandring som behövs för att spegla förändringar i ekonomin för att möta kompetensbrist. Men allt detta dolde en monumental förändring av politiken. För Neather skrev att fram till "åtminstone februari förra året, då ett nytt poängbaserat system infördes för att begränsa utländska arbetare som svar på ökande uppror, hade avsikten medRoches politik varit att öppna Storbritannien för massinvandring.
Detta har uppnåtts. Omkring 2.3 miljoner invandrare har lagts till befolkningen sedan 2001. Sedan 1997 har antalet arbetstillstånd fyrdubblats till 120.000 per år. Om inte politiken förändras kommer under de närmaste 25 åren Storbritanniens befolkning att öka med cirka sju miljoner, en tillväxttakt tre gånger så snabb som den som ägde rum på åttiotalet. En sådan ökning är helt enkelt ohållbar. Storbritannien är redan en av de mest överbefolkade länderna i Europa. Men nu ser vi den verkliga anledningen till att denna politik infördes, och i hemlighet. Regeringens "drivande politiska syfte", skrev Neather, var "att göra Storbritannien verkligt mångkulturellt".
Det var alltså ett politiskt motiverat försök av ministrarna att omvandla den grundläggande sammansättningen och identiteten i detta land. Det gjordes för att förstöra rätten för det brittiska folket att leva i ett samhälle som definieras av en gemensam historia, religion, juridik, språk och traditioner. Det gjordes för att för alltid förstöra vad det innebär att vara kulturellt brittisk och sätta en "mångkulturell" identitet i dess ställe. Och det gjordes utan att tala om för eller fråga det brittiska folket om de ville se sitt land och sin kultur omvandlas på detta sätt.
ELAKT uttryckt, en motivation för arbetarpartiets ministrar var "att gnida Högerns näsor i mångfalden och göra deras argument inaktuella".Även Neather ansåg att denna delen av den vänstersocialistiska mobbningen var "ett steg för långt". Bortsett från detta ser Neather inget fel på den politik han har beskrivit. I själva verket är orsaken till hans häpnadsväckande frispråkighet, att han tycker det är något att skryta om. Massinvandringen, skrev han, "hade försett oss med de utländska barnflickor, städerskor och trädgårdsmästare" utan vilka London knappast kunde fungera.
Vilken elitistisk arrogans! Som om de flesta anställer barnflickor, städare och trädgårdsmästare. Och vilken okunnighet. Argumentet att Storbritannien är bättre med denna nivå på invandringen har övertygande visat sig vara katastrofalt ekonomiskt okunnig. Neather gav intrycket att de flesta invandrare är östeuropéer. Men dessa utgör mindre än en fjärdedel av alla invandrare. Och faktum är att, trots hans muntra påståenden om motsatsen, har skolor i områden med mycket stor invandring, allt större problem med att hantera så många barn som inte ens kan grundläggande engelska. Övrig service, såsom vård och boende, blir på samma sätt nertyngd av det stora antalet.
Men det mest förkrossade avslöjandet var att denna politik för massinvandring infördes, inte producera barnflickor eller städare för personer som Neather. Det var för att förstöra Storbritanniens identitet och omvandla det till ett mångkulturellt samhälle där brittiska kännetecken inte skulle ha någon större status än något annat lands. En viss invandring är verkligen bra för ett land. Men denna politik var inte att förbättra den brittiska kulturen och samhället genom att bredda sammansättningen. Det var för att förstöra dess definierande karaktär helt och hållet.
Det är också en bekväm garanti för en ökande Labour-röstning hos väljarkåren, som en färsk undersökning från valkommissionen har avslöjat, röstar ungefär 90 procent av svarta och tre fjärdedelar av asiater på Labour. I Neathers hermetiska bubbla, var fördelarna med massinvandringen så överväldigande att han inte kunde förstå varför ministrarna hade varit så nervösa över det.De var, skrev han, ovilliga att diskutera vad en ökad invandring skulle betyda, framför allt till Labours centrala vita arbetarklassröst. Så de höll det avsiktligt hemligt.De visste att om de berättade sanningen om vad de gjorde, skulle väljarna resa sig i protest. Så de höll det borta från sina valmanifest.
Det var verkligen en konspiration för att lura väljarna till att röstapå dem. Och ändå är det just dessa människor som har mage att blåsa sig upp i självgod förvåning över ökningen av BNP.Inte att undra på att Jack Straw såg så nervös ut på förra veckans frågestund när han utfrågades om det var regeringens misslyckande att stoppa invandringen som låg bakom ökat stöd till BNP (British National Party).
Nu vet vi att det inte var något sådant fel i politiken. Det var avsiktligt. För den regering som Straw har varit en medlem i så länge, har i hemlighet planerat att översvämma landet med invandrare att ändra dess karaktär och identitet. Här har vi mer än någon annan anledning varför Nick Griffin har fått så mycket stöd. Enligt en YouGov undersökning som gjordes efter frågestunden, skulle inte mindre än 22 procent av britterna "allvarligt överväga" att rösta på BNP. Att nästan en fjärdedel av britterna skulle rösta för ett nynazistiskt parti med åsikter som är fientliga mot demokrati, mänskliga rättigheter och vanlig anständighet, är verkligen skrämmande.
Den innersta anledningen är att de i åratal har sett landets politiska landskap förvandlas till oigenkännlighet- och att politiker från alla traditionella partier först har sagt till dem att det inte sker och därefter att de är rasister för att protestera mot det som de ändå ser ske. Nu har den politiska bilden förändrats över en natt genom den tanklösa uppriktigheten i Andrew Neathers ögonöppnande överlägsenhet. För nu vet vi att Labours politiker faktiskt avsiktligt fått detta att hända – och gjordes i totalt förakt för sina egna kärnväljare.
Som Neather hånfullt sade, de arbetstillfällen som fylls av invandrade arbetarna skulle garanterat inte tas av arbetslösa BNPväljare från Barking eller Burnley – fascistiska au pair erbjudes….. "
Detta är hur New Labour ser den vita arbetarklassen, de som de påstår sig att försvara. Vem kan undra på att dess kärnväljare nu i så stort antal flyr till BNP när Labour behandlar dem så här? New Labour har fördömt sig själva genom sin egen mun, och de är ansvariga för ökningen av BNP – genom ett ohöljt förräderi av hela nationen.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar