Wachtmeister
När man hör media rapportera om ensamkommande barn och ungdomar kan man få intrycket att det skulle vara ett nytt fenomen och att politikerna tror att alla som kommer till Sverige har asylbehov. Det som talar emot att politikerna är så pass naiva är begreppet ankarbarn som förekommer även i statliga utredningar.
Begreppet ankarbarn fick uppmärksamhet 2007 av Språkrådet som daterar det till 1996.
1993 skrev nydemokraterna Ian Wachtmeister och Lars Moquist en motion där man uppmärksammade fenomenet att föräldrarna till ensamkommande barn mirakulöst återuppstod från de döda när barnet fått uppehållstillstånd i Sverige.
Många barn kommer ensamma till Sverige för att söka asyl. Orsakerna till att barnet kommer ensamt kan vara flera. Man kanske bara har råd med en färdbiljett, man vill ge barnet möjligheter till bättre utbildning, man hoppas att barnet ska vara inkörsporten för föräldrarnas kommande asylsökande. Många erfarenheter visar att det oftast är bättre för barnen att få vistas tillsammans med sina föräldrar även under svåra och farliga förhållanden än att ensamma evakueras till ett främmande land.
Tjänstemän inom invandrarverket har påpekat att när föregivet föräldralösa barn beviljats asyl i Sverige så brukar föräldrarna snabbt och mirakulöst återuppstå från de döda och kräva återförening i Sverige, inte i hemlandet. Vi föreslår att beviljad asyl till föräldralösa barn omgående omprövas när barnets beviljade asyl tas till intäkt för föräldrars eller andra släktingars försök att via så kallad anknytning kunna komma till Sverige. Vi bör då i stället främja en återförening av familjen i hemlandet.
Ian Wachtmeister har femton år senare kommenterat den senaste tidens uppståndelse på sin blogg.
Märkeliga saker hända. Obegripliga och omdebatterade utan saklig bakgrundsbeskrivning och förkaring av vad saken gäller. Alltså?
Varför låtsas man att de vapenföra ungdomar som reser till Sverige är barn. Ensamma stackars barn.
Varför åker de just till Sverige? Är dörrarna öppna här men inte i jämförbara länder?
Varför har just ynglingar – men inga flickor – givit sig av på dessa resor?
Vem skickar iväg dem? De sägs vara föräldralösa.
Vad är det unika i den svenska invandringspolitiken?
Varför svarar inte den svenska regeringen på frågor som dessa. Svaren skulle leda fram till en debatt värd namnet och inte häxjakt på de kommuner som inte vill delta i scharaden.
Länkar:
- Riksdagen – Motion 1992/93:Sf22
- Wachtmeisters blogg – Vad vilja barnen?
Kontakt med artikelförfattaren:
redaktion.smaland@frianyheter.nu
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar