"För det första var inte integrationsproblematikens orsak en oundviklig folkvandring undan en flodvåg. Det var Sveriges egna politiker som genom lagstiftning och signaler till omvärlden gjorde klart att till Sverige kunde man alltid ta sig. Bara man hade pengar för transporten och förstod att vi inte kunde erbjuda arbete, ty så hade facket bestämt. Ekonomiska bidrag fanns det däremot gott om. Identitetshandlingar behövdes inte. Vilket var praktiskt för dem som ville dölja sin identitet."
"För det andra möttes folkets befogade frågor, om detta verkligen var rätt politik, med anklagelser om främlingsfientlighet! Vilken sladd: De som ställt till det svänger runt och anklagar sina kritiker, som snabbt utmålas som problemet! Alltså: Själva invandringsproblemet är inte längre problemet utan det svenska folk som inte fogat sig i överhetens märkliga beslut. Det är inte bränderna i förorter utan den smygande rasismen vid köksborden. Häpp!!För det tredje beslöt de lydiga medierna och politikerna att nogsamt sätta epitetet "främlingsfientlig" på dem som framförde upprepad kritik mot politiken, den allenarådande politiken, Amen!. Samtidigt skulle opinionen tigas ihjäl.
För det fjärde bekymrar man sig inte för den svenska historien och kulturen. Det börjar t.o.m. odlas tankesätt som leder till nedsättande frågor av typen "Vad är svensk kultur egentligen?" Mona Sahlin talar uppskattande om multikultur och nedsättande om den svenska. Muslimska seder och bruk anses vara värda respekt. Men inte de svenska.
Kvinnor som tittar fram ur en liten springa i en svart klädnad "borde ha rätt att arbeta i förskolorna" Absurda situationer uppstår i flathetens fotspår. Och är unika för Sverige."
/Fröken Sverige
Ursprungsartikel
Källa: I mitt Sverige (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar