Den politiska korrektheten handlar inte om hänsyn

-

Jag brukar normalt hoppa över allt Andres Lokko skriver i SvD då han i mina ögon förkroppsligar en "popkulturelit" vilken drivs av statussträvan mer än av äkta kärlek till kulturen, men i söndags kände jag mig tvungen att släppa lite på principerna då hans krönika bar rubriken: "Till kamp för det politiskt korrekta" (tyvärr ej på nätet). Och nej, det var inte en ironisk rubrik.

Lokko kallar den politiska korrektheten för "detta fina epitet" och "denna exemplariska ambition". Han skriver också att "ingenting kunde vara mer eftersträvansvärt" än att vara politiskt korrekt. Rent av: "Politisk korrekthet är det finaste vi har." Men vad betyder egentligen "politiskt korrekt"? Här hämtar Lokko sin definition från Oxford Dictionary: "att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper."

Och om man definierar politisk korrekthet så kan jag faktiskt instämma i att det är något bra. Åtminstone så länge "undvika" inte tolkas som ett absolut förbud utan mer som en rekommendation. Detta är dock inte vad jag själv menar med begreppet. Detta är istället en del av vad jag kallar "att vara hänsynsfull". Politisk korrekthet vill jag påstå i själva verket är något helt annat, nämligen ett system vilket utpekar vissa åsikter som varande absoluta, icke ifrågasättbara sanningar och alla som inte instämmer i dessa som varande mindre vetande och/eller "onda". Ett system som ersätter fri debatt med en dogmatism vilken inte står katolska kyrkans långt efter.

Straffet för den som tycker på annat sätt än det föreskrivna kan variera, men risken för någon form av social stigmatisering är överhängande. I extremfallen kan det rent av handla om fängelse eftersom den politiska korrekthetens tankestrukturer inlemmats i lagstiftningen, såsom t.ex. är fallet med vår omfattande lag om hets mot folkgrupp. Just idag kan man dessutom läsa i tidningarna om den katolske biskopen Richard Williamson som i Tyskland betraktas som en kriminell för att han inte tror att nazisterna gasade ihjäl några judar. Något som man kan tycka egentligen borde vara en fråga för historiker, inte för jurister.

Här kan man dock invända att den politiska korrekthetens dogmer blivit dogmer just för att de har massivt stöd från vetenskapen såväl som erfarenheten, och att det då är rationellt att kräva rättning i ledet istället för att ödsla tid på en debatt som egentligen redan är vunnen. Men kan vi verkligen vara säkra på att dagens vetenskap sitter inne med alla de rätta svaren; att den i någon mening nått fram till historiens slutpunkt? Och är det verkligen så att alla de politiskt korrekta dogmerna har ett massivt vetenskapligt och erfarenhetsbaserat stöd? Hur är det t.ex. i fråga om prostitutionen? I Sverige är det synnerligen politiskt inkorrekt att hävda att prostituerade kan vara lyckliga med sitt livsval och att vara för en legalisering, men inte i Tyskland eller Holland. Vidare finns ju redan hos John Stuart Mill, i dennes klassiska bok Om friheten, tanken att vi ibland måste argumentera för även det till synes självklara bara för att hålla det levande. Risken är att vi annars glömmer bort varför vi egentligen håller fast vid det så hårt.

Utifrån ovanstående följer att den politiska korrektheten till sin natur är antiintellektuell, då den sätter det "rätta" före fri debatt och begär av människor att de ska tro på saker utan verklig förnuftsprövning. Jag skulle därtill vilja påstå att den är antidemokratisk. Dels på grund av vad socialantropologen Jonathan Friedman något tillspetsat formulerat som: "Den politiska korrekthetens värld … är en värld där demokratin är överflödig eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är antidemokrater som ska exkluderas." Dels därigenom att det är en relativt begränsad grupp i samhället som i praktiken upprätthåller den och som kräver den stora massans anpassning. (Frågan är om den politiska korrektheten inte har uppstått just för att "de intellektuella" inte har litat på sin egen förmåga att med sakargument övertyga "vanligt folk"?) Vidare vill jag påstå att den politiska korrektheten är omoralisk, därigenom att den förvandlar många människor till hycklare. De tycker en sak men känner sig så illa tvungna att säga en helt annan för att inte bli stämplade som "onda". - Så nej Andres Lokko, den politiska korrektheten är inte "det finaste vi har"! Vanlig enkel hänsynsfullhet är däremot ganska så fint. Särskilt om den också omfattar de vars åsikter man genuint ogillar.

-

Ursprungsartikel
Källa: Kulturkrig (importerat inlägg)