Är Sverige allas land?

Svallvågorna efter Jimmie Åkessons numera berömda debattartikel i Aftonbladet verkar inte vilja lägga sig. Generellt måste man ju tycka att detta är bra då det visar på ett gigantiskt och sedan länge uppdämt behov av att få diskutera det som Åkesson tog upp i sin artikel. Ingen kan väl ha undgått den enorma beröringsskräck som dom sju riksdagspartierna uppvisat vad gällande en debatt om det ökande muslimska inflytandet på samhället och om svenskarna anser det vara något önskvärt.

Eftersom denna närmast demokratiföraktande beröringsskräck inneburit att alla som försökt föra upp detta på agendan stämplats som rasister, främlingsfientliga och för att inte tala om "islamofobiska", den nonsensaktiga retoriska konstruktion som politiskt korrekta använder för att tysta kritik av islam, islamiseringen av Europa och massinvandringsinvasionen till västerlandet. Personligen tycker jag detta är en direkt attack på den svenska demokratiska traditionen som vi kämpat för att uppnå, men som i dagens läge verkar vara utsatt för omfattande krypskytte från politiker, organisationer och individer som tycker att bara vissa politiskt korrekta åsikter får framföras offentligt.

I gårdagens Aftonbladet skriver fyra muslimska riksdagsmän en replik till Åkessons debattartikel där man hävdar att Sverige i lika stor utsträckning "tillhör" dom som Jimmie Åkesson. Detta är ju något som den svenska politiska makten under dom senaste trettio åren, oavsett om det är sossar eller borgare, försökt indoktrinera det svenska folket till att tycka. Alla är välkomna, alla är svenskar så fort man satt sin fot innanför gränsen med avsikt att stanna och alla har därmed oinskränkt rätt att hävda "äganderätt" till landet. Inget kunde vara mer felaktigt.

Förutom att plöja igenom redan vederlagda påståenden om hur felaktiga Åkessons faktauppgifter är (ingen av Åkessons uppgifter är direkt felaktiga, vilket också bevisats) så svävar dessa demokratins krypskyttar ut i sedvanlig floskelretorik om "allas lika värde" och naturligtvis dom direkt felaktiga, men politiskt korrekta,  åsikterna att alla har samma rättigheter. Man lägger pliktskyldigast till "samma skyldigheter", men vi som har tillägnat oss förmågan att kritiskt granska den svenska politiken på det området vet att ordet "kravlöshet" har givits ett nytt och synnerligen fult ansikte när man talar om vad som förväntas av dom nya "svenskarna".

Man försöker också misskreditera Åkessons debattartikel genom att låta påskina att även Sverigedemokrater tyckte artikeln var klandervärd. Detta formulerar man genom att hävda att "flera förtroendevalda har lämnat partiet efter Åkessons artikel." Mig veterligen rör det sig om två blygsamt begåvade provinsialpolitiker med milt sagt undanskymda poster inom partiet. Vad man dock sorgfälligt undviker att nämna är att partiet nu upplever ett aldrig tidigare skådat stöd från allmänheten och en massiv medlemstillströmning. Som Jimmie Åkesson så korrekt kommenterade det första avhoppet, en partiföreträdare i Falkenberg: "Om man inte klarar av att hantera kritik från media och politiska motståndare och om man anser att kontroversiella sanningar skall undertryckas, då passar man inte som företrädare för SD och därför är det bara bra att den här mannen lämnar vår organisation."

Svenskar har en födslorätt till Sverige. Svenskar har också en äganderätt till landet i form av generationers arbete med att bygga upp landet. Detta är något som politikerna och deras rövslickande knähundar i media- och kulturetablissemanget försöker förvägra oss genom att göra Sverige och dess tillgångar till någon sorts internationellt allmängods, öppet för alla att komma och ta för sig av godsakerna alldeles oavsett egna insatser för samhällets fortlevnad. Den från åsiktsmotståndare ofta förekommande dimridåflosklen "vem är egentligen svensk?" dyker då naturligtvis upp när man hävdar åsikter likt mina.

Ja, vem är egentligen svensk? Som "svensk-svensk" förväntas det vissa saker av oss. Vi skall dela dom svenska demokratiska och kulturella värdegrunderna, vi skall aktivt delta i arbetet med att bibehålla och även utveckla vårt gemensamma samhälle, vi skall arbeta och betala skatt för att finansiera den gemensamma välfärden. Om man som invandrare gör allt detta och samtidigt av sig själv och andra upplevs som svensk vill jag hävda att man också har lika stor rätt att ta del av välfärdssamhället som alla infödda svenskar. Men handen på hjärtat, hur många av dom senaste tio-tjugo årens invandrare uppfyller dessa kriteria? Hur många bland dom uppskattningsvis 8000 invånarna i Herrgården, med åttiofemprocentig arbetslöshet där dom flesta står så långt från arbetsmarknaden att dom inte ens kan skrivas in på Arbetsförmedlingen, delar dessa svenska värdegrunder?

Så, Mehmet Kaplan, riksdagsledamot (MP), Mahmood Fahmi, riksdagsledamot, (M) Maryam Yazdanfar, riksdagsledamot (S) och Reza Khelili Dylami, riksdagsledamot (M). Sverige är inte allas. Sverige är definitivt inte lika mycket ert som Jimmie Åkessons eller mitt. Den dag jag eller andra svenskar av någon outgrundlig anledning skulle vilja emigrera till något av era hemländer och hävda samma sak, att detta land tillhör oss lika mycket som dess infödda invånare, den dagen skall jag möjligtvis komma att ompröva min åsikt om vilka det är som kan hävda "äganderätt" till ett land och dess tillgångar. Men jag lär väl snarare skjutas, knivhuggas, halshuggas, stenas eller bli levande uppbränd om jag skulle försöka mig på något sådant. Eller sättas på mentalsjukhus......men i syltryggs-Sverige går det uppenbarligen alldeles utmärkt. Någon som undrar varför Sverigedemokraterna tack och lov växer och vinner mark mer och mer för varje dag? Inte jag i alla fall.  


Ursprungsartikel
Källa: Webmagasin REBELL (medlem)