I Foreign Affairs skriver Soner Cagaptay vid Washington Institute for Near East Policy en intressant analys av Turkiets politiska utveckling, An Islamist Foreign Policy Puts Ankara at Odds With Its Former Allies.
Turkiet har inbjudit Syrien, en ökänd förbrytare av mänskliga rättigheter – att delta i militära övningar, samtidigt som det långvariga militära samarbetet med Israel bröts i början av oktober. Landet var inte längre välkommet till den årliga flygvapenövningen som genomförts i Turkiet med Nato och Israel.
Och detta är inte enstaka undantag från det regerande islamistpartiet AKP:s sida, skriver Soner Cagaptay:
Men AKP:s utrikespolitik har inte blivit sympatiskt inställd gentemot alla muslimska stater. Partiet har snarare visat solidaritet med islamistiska, antivästliga regimer (exempelvis Qatar och Sudan) medan man avvisar sekulära, västvänliga muslimska regeringar (Egypten, Jordanien och Tunisien).
Denna strategi är särskilt märkbar i palestinafrågan: i samma andetag som AKP uppmanat väst att “erkänna Hamas som den legitima regeringen för det palestinska folket” har man kallat Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas för “illegitim”. Enligt diplomater gick Abbas besök i Ankara i juli så dåligt att Abbas inte längre litar mer på AKP än på Hamas. […]
Utvecklingen är farlig eftersom det kan bli så — särskilt för de generationer som växer upp under AKP:s styre — att islamistiska regimer anser sig ha rätt att attackera sina egna befolkningar och till och med andra stater. I september försvarade premiärminister Erdogan Irans nukluära program och hävdade att det verkliga problemet är Israel. […] Turkiet har också stått värd för besök av Sudans vicepresident Ali Osman Taha […]
Den transformering av den turkiska identiteten under AKP har potentiellt massiva konsekvenser. Styrd av en islamistisk värdsbild kommer det att bli omöjligt för Turkiet att stödja en västlig utrikespolitik, även när det ligger i Turkiets nationella intresse.
Ja, om AKP och Erdogan överger Kemal Atatürks sekulära politik blir naturligtvis ett medlemskap i Europeiska unionen omöjligt. På ett sätt vore det inte fel om ett moderat Turkiet fick ökat inflytande i Mellanöstern snarare än EU-medlem, men om det är så att AKP snabbt radikaliserar Turkiet i riktning mot islamisk fundamentalism är det till stor skada för alla goda krafter.
(Andra intressanta bloggar om politik, Turkiet, Erdogan, AKP, islam, islamism, fundamentalism, terrorism, Sudan, Syrien, Iran, Hamas, Mellanöstern, Israel, demokrati,MR, frihet)
Ursprungsartikel
Källa: Dick Erixon (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar