[INSÄNDARE]
I en debattartikel i Aftonbladet 19 oktober 2009 har Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ledare, uttryckt sig kritiskt mot muslimer och gjort gällande att de utgör ett hot mot Sverige. Åkesson är inte ensam i denna kritik och dessa farhågor – långt därifrån. Allt fler finner sig ha anledning att se kritiskt på den muslimska invandringen till Sverige.
Påfallande många muslimer – men absolut inte alla, det skall understrykas – tycks ha mycket svårt att anpassa sig till svenska förhållanden och regler. Relativt många av dem har en syn på livet och tillvaron som är helt artfrämmande den som vi har (haft) här i Sverige. Se bara på den närmast perversa synen på kvinnans ställning. Och då inte minst på den vämjeliga s.k. hederskultur som i dessa kretsar är fast etablerad för att i systematisk ordning kunna förfölja – inklusive döda – de personer, oftast kvinnor, som inte rättar sig efter släktens olika påfund. Våld, eller hot därom, syns här höra till vardagen och det är ingen tillfällighet att det är muslimer som bär ansvar för flera av de grövsta och mest spektakulära våldsbrotten i Sverige på senare tid.
Många anser att muslimer tar en alltför stor plats i samhället, samtidigt som de presterar allmänna nyttigheter i synnerligen klen omfattning. Relativt få av dem försörjer sig t.ex. genom eget (hederligt) arbete. Särskilt kvinnor har ställts/ställt sig utanför såväl arbetsmarknaden som den samhälleliga gemenskapen i övrigt. Genom den i vissa fall säregna klädesdräkten har de f.ö. omöjliggjort för sig själva att kunna inneha ett riktigt lönearbete. Parasitbeteendet blir därför tämligen framträdande.
Men i kritiken mot dessa muslimska fasoner trampar Åkesson och andra på tydligen mycket ömma tår. Det är f.n. uppenbarligen ytterst politiskt inkorrekt att kritisera invandringen i allmänhet och muslimer i synnerhet. De självutnämnda ordningsmännen och dito kvinnorna i Sverige, de som anser sig veta bäst vad som passar för alla och envar, har de senaste dagarna därför formligen tävlat i att spy på Åkesson och hans debattartikel. De mest hysteriska uppkastarna har t.o.m. menat att kritiska åsikter mot muslimer inte skulle omfattas av den i regeringsformen grundlagsfästa yttrandefriheten (2 kap.1 §).
Det är många som är förlorare på grund av denna ordningsmännens trångsynthet och strävan att sopa-under-mattan-attityd. Ingen företeelse i samhället, vad det än är fråga om, gagnas av förbud mot att kritisera fel och brister inom den. Fråga är om inte de stora förlorarna i denna sak på sikt blir den majoritet av muslimska invandrare i Sverige som beter sig på ett rakt igenom respektabelt sätt och som därför är välkomna här i landet.
Wargentin
Ursprungsartikel
Källa: Fria Nyheter (importerat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar