Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

söndag 11 oktober 2009

Hur får orden sin värdeladdning?

Sanna Rayman skriver i en kort blänkare på SvD hur dagens Allianspartier och främst KD ryggar tillbaka för ordet "konservatism". Det är en intressant diskussion varför t.ex. detta ord fått en negativ klang i vårt samhälle. I vissa andra delar av världen är det fint att vara konservativ, dock inte i vårt land. Varför har ordet fått en negativ klang i Sverige och hur gick det till?

Förmodligen får vi leta oss tillbaka ända till 60-talet och oppositionen mot Vietnamkriget för att finna förklaringen till detta. Kanske ändå längre tillbaka förresten, det var möjligen Uppsalafilosofins företrädare redan på 20-talet som lade grunden till den politiska inriktning vi ser i dag.

Matas befolkningen med en viss värdering varje dag så rotar sig dessa värderingar förr eller senare djupt hos befolkningen. Media spelar här en stor roll liksom skolundervisningen. Till slut så är det bara så att konservatism är fult och bakåtsträvande. Har vi sedan en grupp rabiata neokonservativa från andra sidan Atlanten, som visar upp en alldeles speciell sida av konservatismen så gör det inte saken bättre.    

Ett annat intressant ord är "populism". Detta ord har en djupt negativ klang, fast det enligt all logik måste vara nära förknippat med "demokrati". I Wikipedia ges denna förklaring till ordet populism " politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit, ofta utan att detta hugfästs i en specifik ideologi.". Så långt är det i princip samma sak som demokrati och "folkstyre" det förstår nog alla. Men i vårt land har Wikipedia lagt till denna underförklaring " Populismen, som kan ha skiftande innebörd i olika länder, används i Sverige företrädesvis som ett pejorativt begrepp för att beskriva oseriösa och extrema nya politiska partier och deras åsikter." Enligt den första förklaringen av P. Så kommer eliten alltid att beskriva nya partier som oseriösa och extrema. Om vi tar en fråga som skiljer agnarna från vetet så är immigrationspolitiken ett bra exempel. Vilka företräder egentligen en oseriös och extrem politik på det området? Enligt ordet "populism" negativa betydelser så är det faktiskt den sittande politiska eliten som skulle vara "populister".

Länk SvD



Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)

Inga kommentarer: