Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

torsdag 29 oktober 2009

Brist på möten med verkligheten skapar avstånd mellan etablissemanget och folket

I en ledare på DN skriver Håkan Boström återigen en sådan där artikel där de som röstar på Sverigedemokraterna analyseras. Som vanligt framställs de som har den "dåliga smaken" att rösta på SD som lågutbildade, arbetslösa och boende lång ut i obygden. Det nya i denna artikel är att de som röstar "fel" även framställs som yngre, vilket inte i sig själv på något sätt kan sägas vara negativt.

Att gång på gång framställa en väljargrupp till ett parti som lågutbildade (lite dumma i huvudet) landsortsbor som kör skoter och tuggar snus är unikt. Tänk er att t.ex. väljarna för V framställdes som vindrickande kulturknuttar från Stockholms innerstad med allvarliga brister i sin verklighetsuppfattning och att detta skedde gång på gång i våra stora tidningar. Om nu Sverigedemokraterna är lite dumma i huvudet, varför är då etablissemanget så rädda för dem och varför tar de inte fler debatter med dem? Det vore väl enklaste sak i världen att slå dem i debatt efter debatt och framställa dem i den dager de förtjänar, om de nu är mindre vetande. Boström skriver så här i sin artikel.

Men Lindgren-Åsbrinks undersökning visar intressant nog att stödet för SD generellt är lägre ju fler invandrare det finns i kommunen. En möjlig tolkning är att människor som möter många invandrare i sin vardag är mindre främlingsfientliga, medan distans i kombination med egen utsatthet skapar rädsla.

Det skulle vara oerhört intressant att få titta lite närmare på Åsbrinks undersökning, jag gissar att vi aldrig får se den dock. Jag håller dock med Boström, möter man många människor i sin vardag med utländsk bakgrund så blir man mindre "främlingsfientlig", men vad har det med SD att göra? SD sysslar med politik, bl.a. immigrationspolitik, inte med någons sorts "fientlighet". Är man finansfientlig om man är emot regeringens budget?

Däremot stämmer det naturligtvis inte att de som röstar på SD generellt bor i kommuner där man aldrig ser människor med utländsk bakgrund. I sådana fall skulle stödet för SD vara som störst i Norrlands inland, där många av de lågutbildade skoteråkande männen också bor. Nu är just Norrlands inland det område där SD har minst stöd, ridå! Hela Boströms teori åker i papperskorgen direkt.  Till viss del stämmer ju ändå Åsbrinks undersökning, av helt andra orsaker. I kommuner som Danderyd Lidingö och Vellinge finns det få invandrare, människorna i dessa kommuner röstar inte på SD utan på M. Det är uppenbart för alla som kan tänka (oavsett utbildning) att M får rösterna i dessa kommuner för att de driver SD:s politik lokalt i dessa kommuner, inte av någon annan orsak.

Tittar vi till slut på Stockholms innerstad så finns det varken flyktingförläggningar eller miljonprojektsområden där. Antalet invandrare är inte obetydligt men ändå inte skyhögt. I innerstaden bor främst de väletablerade invandrarna som skaffat sig bra jobb och kan anses väletablerade. I Stockholms innerstad bor också företrädarna för de tre eliterna, den mediala, politiska och kulturella, de röstar naturligtvis inte på SD. Påstår man att de som bor i Stockholms innerstad är de som möter "verkligheten" så måste man nog själv tillhöra någon av eliterna, ingen annan skulle göra ett sådant påstående. Vi behöver naturligtvis inte överanstränga vår cortex för att räkna ut vilken grupp författaren Boström hör till.

Länk DN



Ursprungsartikel
Källa: Robsten blog (medlem)

Inga kommentarer: