Först vill vi tacka alla som postar tips i vår flik. Tyvärr har vi så himla mycket tips via epost att vi glömmer bort den flikens existens. Vi vill i sammanhanget även tacka alla vars tips vi postat men inte nämnt vid namn. Ni är alla guld värda för oss.
Ett chockerade överfall vi helt missat i fliken handlar om en äldre kvinna, ”Birgitta” i Gävle. Detta är en månad gammalt men ändock högaktuellt i alla avseenden:
Birgitta var bortbjuden på vin och mat hos bekanta i området i tisdags kväll. Hon säger själv att hon blev lite berusad men inte full. Vid halv nio skulle hon rasta sin gamla hund och samtidigt gå till Time och köpa glass.
– Hunden gick lös en bit bort eftersom jag inte såg någon. Plötsligt kom det två killar vid hälsocentralen.
Birgitta säger att det var män i 30–40-årsåldern av utländsk härkomst. De frågade om hon hade cigaretter men Birgitta sa att hon inte hade några.
– Din jävla hora, sa den ena och så small det. Jag vet inte om jag sa något.
Birgitta föll till marken, männen muddrade henne på pengar och cigaretter. Hunden uppfattade att något hade hänt, Birgitta började ropa på hjälp och en av männen sparkade henne hårt på ett knä innan de försvann därifrån. Blodet rann och någon hade ringt ambulans. Birgitta trodde att näsbenet var av men hon klarade sig med sår på näsan, svullet knä, blåmärke på läppen, ömma tänder, stort blåmärke på låret, ett litet skärsår i handen och blåmärken på båda armarna. Men även om de fysiska skadorna kommer att läka är det värre med ärren i själen.
– Jag vill prata av mig, annars blir jag tokig. Jag har ringt psykosociala teamet men de hade semester och brottsofferjouren håller på att flytta. Ska jag kunna gå ut någon mer gång i mörkret? Jag är rädd även på dagarna och vänder mig om hela tiden.
Birgitta har knappt varit utanför dörren sedan händelsen, och hunden har hon blivit tvungen att lämna bort eftersom hon inte kan rasta den nu. Men trots alla brister hon upplevt har hon trivts i området. Närheten till service, grönområdet för hundrastning och bärplockning och fin lägenhet har vägt upp. Men inte nu längre.
Birgitta och hennes granne börjar båda räkna upp sex–sju personer i de närmaste husen som har flyttat eller ska flytta därifrån. De är besvikna på Gavlegårdarna som de tycker nonchalerar problemen och inte informerar alla i området om vilka regler som gäller och inte håller möten på flera språk.
– Det blir färre och färre svenskar kvar. Förr hade vi gemenskap och folk kom på mötena. Men det har successivt blivit sämre. Jag betalar 5 500 kronor för lägenheten men har inga rättigheter. Jag älskar barn och vill inte sätta mig på ett 50+-boende. Vart ska jag ta vägen?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar