Ännu ett hjärndött projekt…
Islamofobil med bismak
I dagarna får alla riksdagsledamöter varsin ask med preparatet Islamofobil i posten. Preparatet ska användas vid "islamofobiska eller muslimhatande symptom". Enligt avsändaren är detta om "man känner oro inför statistiken som talar om hög nativitet bland muslimer", om "man är benägen att konstruera en ofördelaktig bild av muslimer som 'de andra'", eller hyser "tro att diktatur och terrorism i sk muslimska länder är föreskrivna av religionen islam".
Pillren är en kampanj från Sveriges Antidiskrimineringsbyråer, som huvudsakligen finansieras av staten via Ungdomsstyrelsen.
Bortsett från att begreppet islamofobi här tänjs ut till det absurdas gräns, och bortsett från att man därmed på ett osmakligt sätt sjukförklarar menings-motståndare, kan greppet kännas ganska kul. Det finns ju ett visst problem med främlingsfientlighet, och det kan knappast skada att upplysa om de stereotyper och förenklingar som förekommer i debatten – inte sällan på ett försåtligt sätt. Varför inte göra det med en rejäl dos humor? Men viljan att svälja tabletterna sjunker när man känner bismaken.
Den formgivare och debattör som tagit fram Islamofobil för diskriminerings-byråernas räkning är känd sedan tidigare, genom ett ivrigt debatterande på internet. Där har hon skrivit om hur "judar använder Moseböckerna som vetenskaplig bevis om att dom fick uppgift att ta över världen", att "man minns förintelsen enbart för att legalisera folkmord på något annat folk", uppmanat att "inte skriva för sionister och inte heller för sionistförlag", och sagt att "Hitler var omtänksam i jämförelse med dagens extremism i Israel." Och hon har haft en känd förintelseförnekare som gästskribent på sin blogg.
SVD, skrivet av Per Gudmundsson som spinner vidare på sin blogg. Läs posten…
Idag får Sveriges alla riksdagsledamöter "Islamofobil" i sitt brevinkast.
"Ta en Islamofobil så lindras hatet och rädslan mot muslimer och islam."
Tänk om det vore så enkelt. Men så enkelt är det givetvis inte. Vårt syfte med Islamofobil är att sätta fokus på den ökade intoleransen mot muslimer som vi märker av i Sverige och som det har rapporterats om i flera studier. Enligt Integrationsbarometern från 2007 är 40 procent av svenska befolkningen mer misstänksamma mot personer med muslimsk tro än vad de är mot andra personer. Forum för levande historia fann i sin studie "Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet" att så gott som var fjärde muslimsk flicka och pojke blir utsatt för någon kränkande behandling någon gång per år. Med undantag av fysiskt våld rapporterar flickor större utsatthet än pojkar. En annan skrämmande rapport kommer från BRÅ:s statistik som visar att islamofobiska hatbrott ökade med 32 procent mellan 2007 och 2008.
Vi på Sveriges Antidiskrimineringsbyråer kämpar för ett demokratiskt samhälle där alla människor är lika mycket värda. Men ett samhälle där en stor grupp av Sveriges befolkning känner en utsatthet på grund av sin religion är ett samhälle som vi måste försöka förändra. Åtgärder mot misstänksamhet mot muslimer och islamofobi är således ytterst en kamp för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Under vår årliga nationella kampanjvecka vill vi därför uppmärksamma islamofobi. Målet med vårt arbete är att ingen ska bli utsatt för diskriminering och att alla ska känna sig delaktiga i det demokratiska samhället. Vi hoppas att ni känner lika starkt i denna fråga som vi och att vi tillsammans kan kämpa för ett samhälle fritt från diskriminering.
Islamofobil har utformats av konstnären Ida Dzanovic och ingår i den verktygslåda mot rasism och islamofobi som Byrån för Lika Rättigheter i Kista tagit fram för att lyfta dessa frågor.
Kontakt: Lars Thornberg, Pressansvarig Sveriges Antidiskrimineringsbyråer
Verksamhetsansvarig Örebro Rättighetscenter
Tel: 019-18 40 17, 073-157 62 77
E-post: lars.thornberg@rattighetscenter.se
Hysteriskan bakom dyngan
(icke-konstnären till vänster) Vahida ”Ida” Dzanovic, bosnisk muslim och driver Forum för frihet vilket vi inte länkar till. Född 1972 i Priboj (Serbien) Konstskola i Sarajevo och studiekurser i Florens. Bor i Bandhagen. Bästa nätkompis med bland annat vänster-extremisten Jinge, Hampus Eckerman, libanesflyktingen Rawia Morria m.fl.
//
Judar är perevers nation utan heder, samvete och hjältar
Ida D. says:
June 15th, 2008 at 1:45 am
Judar som folk, var alltid minoritet, och genom hela sin historia var dom mitt mellan dom två stora och starka bröder – muslimer och kristna som fick slåss mot varandra. Judar har aldrig varit krigare i sin historia, utan altid liten och svag grupp. För första gången i historien fick dom vara militär och ockup-ationsmakt, och det är otroligt att man visade så mycket aggressivitet just mot muslimer – ja, muslimer som fick skydda dom under varje korståg, visade tolerans, respekt och omtanke, mycket mer än någon annan i världen. Alla andra nationer, även amerikaner gillar hjältar, hjältemodiga insatser och alla nationer har vilja att skriva in i sin historia namn på någon hjälte med heder och samvetet. Israel har inte en enda hjälte som jag vet.
//
Skärmdump
//
En av hennes gästskrivare i bloggen är den kände "islamisten" och judehataren Mohamed Omar som förnekar förintelsen och dessutom hyllar Irans president Mahmoud Ahmadinejad. En annan av hennes gästskribenter är Hamid Zafar lärarstudent vid Göteborgs Universitet. Föga förvånande så har Hamid liknande åsikter som andra antisemiter som sprider hat omkring sig. För dessa människor är det enbart Islam och åter islam som gäller, "fredens religion" har ett fast grepp om sina anhängare.
//
PI: Ida har också tagit in texter av förintelseförnekaren och antisemiten Lasse Wilhelmson, senast närvarande vid Al-Quds-demon i Sthlm tillsammans med några hundra iranska islamister samt givetvis Mohamed Omar. Bilder på det i en annan post.
Den missförstådda icke-konstnären gråter krokdiltårar:
Efter att Per Gudmundson pekat ut mig på sin blogg som extremist, islamist, islamofascist, antisemit, rasist, terroristsympatisör etc. skrev han ett inlägg i SvD (09/10 2009) med något mildare ton. Anledningen till hans senaste utbrott är mitt engagemang inom projektet mot islamofobi och de tuggummin som skickades till alla riksdagsledamöter i paket utformade som tabletter med namnet Islamofobil.
Att vi genom projektet vill ”hindra kritik mot islam" är Gudmundsons enda sätt att bortförklara varför han reagerade så starkt när mina "Islamofobil-tabletter" kom till SvD-s redaktion. Jag har använt det lilla utrymme jag har på min enkla blogg bland annat till att kritisera handlingar och retorik av en rad kända muslimer, samt reglerna i en del muslimska länder. Ändå utpekas jag som en person som inte ser flisan i eget öga! Men om jag skulle ha lika stort utrymme som Gudmundson att aktivt skriva på ledarsidan i en tidning, så skulle jag definitivt inte vara något underhållningsprogram för aggressiva islamofober – eller andra rasister.
Gudmundson har tidigare bland annat skrivit att västvärlden ligger i ett tredje världskrig mot islam och han har dessutom förespråkat att Sverigedemokraterna borde sitta i regeringen. Han har också länkat till bloggar som utpekats av Expo som islamofobiska, till exempel "Religion of Peace" och Jihad i Malmö. Gudmundson har även hämtat information från bloggar vars ägare anser att muslimer borde sättas i koncentrationsläger. År 2008 har Gudmundson skrivit hundratals artiklar om islamism, men bara två om nazister. Det är bättre än TVs såpoperor för landets muslimhatare!
Mitt första "möte" med Gudmundson var i bloggvärlden förra året, då han skrev på min blogg: "Jag får tyvärr intrycket av att ni, som är sunda och fromma varelser, försvarar våldsverkarna, och det kan ju inte vara rätt?.." (…)"…Det finns mördare som låtsas vara dina företrädare och du accepterar det. Varför?.."
Nämligen, jag var någon som enligt Gudmundson själv "försvarar våldsverkarna" och "accepterar mördare"! Han sa till och med att jag "jagar otrogna". Men det enda som han visste om mig då var att jag är muslim. Sitt skandalösa scenario skylde han senare på öldrickande. Nu är han i gång igen, på grund av mina Islamofobil-tabletter. Denna gång med citat tagna ur sitt sammanhang, som "bevis" på synder jag skulle ha gjort mig skyldig till. Om man går i spåret av de citat han hänvisar till, så skulle man se en hel debatt och orsaken till varför en del saker skrevs, till vem och under vilka omständigheter. Men genom att bara ta en liten del av meningen samlar Gudmundson pusselbitar för att måla den bild han själv önskar. Jag har aldrig haft en förintelseförnekare som skribent på min blogg som påstås av Gudmundson! Jag har haft en gästskribent som långt senare förnekat förintelsen. Och långt innan han gjorde det, plockade jag bort inlägget. Personen har också uttryckligen kritiserats av mig.
Uppenbarligen är Gudmundsons mål att svartmåla mig som person, så att islamofobin som problem glöms bort.
//
Till hysteriskan och övriga troll
Det felanvända begreppet "islamofobi"
För det första, begreppet "islamofobi" myntades av en militant imam i ökända Finsbury Park Mosque, London, för några år sedan. Moskén var för övrigt den som brittiska Channel 4 använde till sina undercover-dokus; Dispatches, som avslöjar jihadisterna och hatet mot väst.
Islamofobi – varför kallas det så? Islamofobi är en vanlig och retoriskt praktisk term i ett samhällsklimat där uppfattningen att islam är en fredlig religion är en icke uttalad dogm. Den är praktisk eftersom alla som invänder mot denna dogm kan avfärdas som lidande av någon form av psykologisk störning. Man somatiserar motståndaren och ifrågasätter dennes trovärdighet utan att behöva presentera några särskilda argument.
Europeisk konsensus – islam är fredlig
Det råder i Europa konsensus om att Islam är en fredlig religion egentligen. Terroristerna är galna, liksom alla som inte befinner sig i den förmodade mittfåran. Koranens våldsamma budskap, understött av hadither, den muslimska världens blodiga historiska expansion och den despoti som nu råder i de flesta muslimska länder antyder att så inte är fallet. Men det verkar inte spela någon roll. Den som påstår motsatsen är islamofob.
Islam är fredlig – Argumentum ad Consequentiam
Den dogmatiska uppfattningen att islam är fredlig är resultatet av ett logiskt felaktigt argument. En hänvisning till konsekvenserna av sanningshalten i ett påstående.
Risk för provokation
Om vi uppfattade islam som krigiskt skulle det provocera muslimer, vilket skulle leda till krig. Därför är det enligt detta felaktiga sätt att resonera bäst att vi kommer överens om att islam är fredlig. Och visst, om vi provocerar muslimer blir de säkert arga och mer aggressiva. Men det påverkar inte sanningshalten i påståenden rörande islams inneboende aggressivitet.
Spelar provokationen någon roll?
Dessutom, om det nu är sant att islam faktiskt är en farlig religion spelar det ytterst liten roll om vi provocerar muslimer eller inte. Islams grundtexter och credo leder då ändå till övergrepp, att undvika provokationer skjuter möjligtvis upp en oundviklig konfrontation. Om islam är fredlig spelar det då ingen roll heller, i så fall räcker det om till exempel väl insatta muslimer kan förklara det för oss som inte riktigt förstått, och för muslimska terrorister.
"Islamofobi" – ämnesbyte genom personangrepp
De som skräms av sanningens konsekvenser undviker att diskutera sakfrågan. De övergår till personangrepp och etiketterar motståndaren. Att ta till personangrepp och byta ämne är ett klassiskt grepp från den som inte har några riktiga argument till stöd för sin sak. Den som använder termen "islamofob" om en opponent förfaller till personangrepp, Argumentum ad Hominem, ett argumentationsmässigt fel.
Fakta finns i Koranen – enkelt och tydligt
För att avgöra om islam är fredlig eller inte bör det räcka med att läsa Koranen och värdera innehållet. Det är ju vad de muslimska fundamentalister gör, mer än andra. Borde de inte veta vad de talar om? Vilka slutsatser bör vi dra av Koranen, när vi tar hänsyn till den kronologiska ordningen? Vilka slutsatser bör vi dra av Muhammeds eget liv?
Förklaring
Ändelsen "-fobi" beskriver en frekvent återkommande irrationell rädsla, oro eller ångest inför något. Att vara rädd för något, eller påvisa egenskaperna hos något, som är eller kan vara farligt innebär inte att man lider av en fobi.
Kunskap
Den växande skaran som kritiserar och är emot islams utbredning, även kallad islamiseringen, bygger inte på okunskap om det okända. Tvärtom, det bygger på intierad kunskap om den muslimska livstilen, politisk islam, sociala strukturer och regler, religionen islam, dess utövande, regler, koranens olika texter, kraven på eftergifter och i strikt tolkning, sharia-lagarna i en teokratisk diktatur och vad det innebär – det vill säga, vad allt sammantaget får för effekter i vårt för närvarande öppna väst.
Här först träder rädslan in, när vi studerar alla dessa parametrar, vad det innebär för det fria väst om ovan förankras så till den grad att vårt sekulära samhälle med demokrati, yttrandefrihet de facto hotas. Exempel på islamiserande eftergifter är könsavskilda gymnastiktimmar eller speciella dagar på badhus där t.o.m kommunen säljer burkinis aka moralpanik. Och det är bara början.
Vi är skilda från kyrkan. Det vet alla. Att då ge efter för religiös fanatism, i smått som stort, är att ta steget tillbaka till medeltiden.
Det vägrar vi acceptera.
/redaktionen,
Politiskt Inkorrekt (PI)
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar